Sundstrampet :-)

Vad passar väl inte bättre än att medan jag ändå sitter still i soffan med en go kopp Te framför mig än att skriva bloggen, fingrarna kan ju jobba samtidigt som jag lyssnar och sneglar mot TV'n  där Vueltan rullar på för fullt :-)
Så då tänkte berätta om gårdagen, då jag och Monica begav oss in till Helsingborg för att cykla Sundstrampet!
Jag hade ju fått besked från Anders L att han skulle cykla, men Anders J jobbade och Finn skulle kurera sig från en envis hosta som "hoppat" på honom under veckan.... annars visste jag inte om fler som skulle dyka upp där från Ljungbyhedsgänget.
Så samåkte vi då in till Helsingborg i vår SAAB jag och Monica, med båda cyklarna instoppade i bagaget. Vi parkerade ute på lotsstationen där vi kanske skulle kunna duscha efter loppet också, ja vi mutade dem med en Wienerlängd så att vi även skulle kunna låna toaletten där innan loppet.... för det brukar ju alltid behövas ett litet "pudra näsan# stopp innan start :-)

Vädret såg bra ut och solen var till och med framme där en stund medan vindarna var lite sådär inne i stan..... så vi skulle nog få medvind första delen av rundan i alla fall :-) Väl framme vid starten så hade vi tur att vi skulle efteranmäla för kön ringlade lång för alla de som hade föranmält...  men för oss var det bara att gå fram och betala direkt och få våra nummerlappar, härligt och lite lyxigt;-)
Sedan var det bara att invänta starten som blev senarelagd just på grund av att alla inte hunnit få sina nummerlappar, så det fanns tid att snick snacka en del där sån tur var ;-)
Jag fick väldigt fin respons faktiskt av flera stycken som brukar läsa mina bloggar och det känns ju extra peppande att få lite feedback för allt jag skriver :-D Många hejjade på mig och tackade för att allt jag skriver ...... så kuligt och värmande, fick även en varm kram av Stockholms Kjell, senast vi träffades var ju sååå längesedan på Mallis tror jag eller var det kanske på Vättern Runt...? mysigt att träffa honom ändå oavsett vart vi träffats senast :-)
Nåväl, nu var vi i alla fall redo för att starta både jag och Anders L, som bestämt oss för att försöka hålla ihop under loppet med ett litet obs! för att han behövde vara tillbaka klockan 13 för att förnya sin parkeringsavgift..... ojoj, jag kände ju ingen press alls där. ;-) Monica har ju inte tränat så mycket under säsongen så hon skulle ta loppet i sin takt och så bestämde vi istället att vi skulle ses i målområdet efter loppet igen, så jag höll tummarna för att hon skulle hitta lite draghjälp under rundan.

Här är alltså bilden från starten som min vän Kjell A från Stockholm tagit, ja, alltså han och frun plus två till hade minsann tagit sig hela vägen hit för loppets skull, coolt :-)

Så var det dags, med en bil först och några motorcyklar efter den så släpptes vi iväg allihop och många var vi som svischade iväg upp mot Pålsjö och vidare upp i Tinkarpsbacken. Anders och jag hade innan bestämt att vi skulle försöka hålla ytterfilen för att kunna köra om så många som möjligt och inte fastna bakom några cyklister på vägen och det gick ju bra :-)

När det plötsligt dök upp en något snabbare cyklist utanför mig så var jag inte sen att ta rulle på honom såklart, lite draghjälp är ju aldrig fel ;-) När jag såg att Anders L var med så fortsatte vi att hänga på honom ett bra tag och omkörningarna fortsatte de också, förbi både den ena cyklisten efter den andra vidare ut från Helsingborg. Fast nu är jag ju lite dålig på att hålla reda på vad alla ställen heter som vi körde förbi så jag vet knappt var vi var eller vart vi varit...... men Sofiero kände jag ju igen i alla fall och jisses vad folk det var där när vi passerade, lite häftigt faktiskt.

Men sedan var vi snart framme där de olika rundorna skulle skiljas åt så vi som skulle köra 9 mila rundan skulle fortsätta framåt medan 3 mila rundan vek av åt vänster..... och där försvann vår "dragman" ....inte undra på att han haft så bra tempo hela vägen då han ju "bara" skulle köra 3 mil ;-)

Men, men, det var ju roligt så länge det varade och snart hade vi kommit ikapp en fin klunga som vi kanske kunde hänga på? Längst fram i denna klunga så såg vi att de hade likadana kläder allihop.... sisådär 8-10 stycken var det nog och de kom från Kungsbacka, men det var fler "blandade" cyklister där efter också så vi hängde på vi med ;-)

Var flera trevliga cyklister där bak i svansen som jag pratade med under färden, bland annat en kille i Örebrokläder.... eftersom jag bott utanför Örebro för många år sedan så var jag ju bara tvungen att fråga honom om han kommit hit bara för loppets skull? Men nä, inte enbart sa han utan han hade en son som bor i Helsingborg så när han ändå var här sååå passade han på att cykla lite :-)

Det gick i ett riktigt fint tempo där ute på landet utom i svängarna där jag var lite fegis som vanligt, fast det gick bättre och bättre och jag sparade mer och mer kraft i och med att jag finslipade tekniken efter hand..... så till slut så var jag bra med även i de riktigt tvära kurvorna, kändes bra det :-)

Efter ett tag så märkte vi att det ropades lite extra i den där klungan där framme, en klunga som absolut INTE ville ha hjälp att dra.... och när de då helt plötsligt delade på sig i två klungor så blev vi lite fundersamma om vi skulle hänga med i klungan som gav sig iväg eller ligga kvar där vi var..?

Tja, Anders L tänkte ju att vi kunde vara snälla och hjälpa till lite att dra så han rullade fram och in i ledet men, ojoj, det fick han inte för deras "kapten" utan tyckte vi att det gick för sakta så fick vi minsann köra om istället!

Jaha, sagt och gjort så då gav vi oss iväg där på vägen vid Jonstorp någonstans.... Anders drog fram oss så att vi tillsammans med några andra kom i kapp den andra klungan som gett sig iväg tidigare :-)

Så flöt det på bra ett tag igen och efterhand så blev det att vi körde om och "plockade" upp enstaka cyklister lite då och då som tidigare legat i första klungan men som av någon anledning fått släppa....

Lite härlig känsla hade det ju varit länge nu då vi haft en motorcykel som följt oss och hjälpt oss fram som vägvisare och som varnare för andra att vi var på väg..... hur häftigt som helst ju, att vi tillhörde en stor klunga som alltså hade ledsagare framför , precis som vilka tävlingscyklister som helst :-D

Det fortsatte så ett tag och nu kom vi in i ett bra flyt i klungan igen och nu passerade vi både hästar i hagar och skyltar med "Rut på Skäret" innan vi närmade oss Mölle i bra fart, strax efter skylten mot Höganäs så stod det plötsligt en bil mitt på vägen så alla fick bromsa in en hel del innan vi kunde fortsätta.... hugaligen dessa bilister som de hittar på, trots att motorcykeln ändå låg framför oss så började alltså bilen backa/svänga och ha sig mitt på vägen....

Nåväl, inga incidenter utan vi kunde fortsätta i full fart mot Mölle innan det skulle börja gå uppför, så det gällde ju att suga i mig en gel där på raksträckan för att om möjligt få lite extra energi upp.... ja, lite sent kanske men det skulle visa sig att det inte gjorde något för där stod hon..... Cissi i Mölle!

Snälla Cissi som med svenska flaggan i högsta hugg viftade, hejjade, ropade och fotograferade medan vi kämpade oss upp....

....sååå härligt och vilken känsla, jag bara kände hur krafterna kom tillbaka och hennes hejjande lyfte minsann mig uppför heeela vägen till depån uppe på Kullen och det kändes så lätt att trampa på och till och med öka farten sista biten innan vi gav oss nerför igen....!

På vägen upp så hade jag kommit i samspråk med ytterligare en herre, för han hade berömt mig och en kille till att vi "ungdomar" hade kämpat bra dit upp och jag tackade honom så mycket för att kalla mig ungdom eftersom jag just nu i skolan känner mig mycket gammal.... så även det stärkte mig säkert på vägen upp ;-) 

Men i alla fall när vi kom upp där vid depån så frågade någon av dem (Anders  L eller den "äldre" herren) om någon behövde "pudra näsan" vilket vi i samkör sa NEJ på så då fortsatte vi cykla vi fyra och svängde alltså bara runt längst bort på parkeringen innan vi vände neråt igen mot Mölle...

I full fart, eller i alla fall så fort vi vågade rulla nerför så for vi ner och jag vinkade glatt till Cissi som stod kvar och hejjade fram många fler cyklister som var på väg upp :-) Så vi samlade ihop oss och fick snart sällskap utav fler som var på väg åt samma håll men som kanske tappat kontakt med första klungan? Här mötte vi Monica som kom i sällskap med en kille i rött och det kändes bra att hon hade sällskap och kanske draghjälp om nu inte det var hon som fick dra hela tiden?

Vi kom snart fram till vägen som skulle ta oss mot Höganäs- Viken och så småningom Helsingborg så där svängde vi höger och jag kände att jag tog även denna sväng/kurva ganska bra och halkade inte efter alls, skönt :-)

Även här fortsatte vi att "plocka" upp cyklister och vi blev fler och fler fast det var inte alla som ville gå fram och dra i motvinden nu, skönt nog så hade vi även nu motorcykeln som ledsagare och det kändes både tryggt och väldigt coolt att som förste/andreklunga eller vad vi nu var få svischa fram där utan större risk att bilar eller annat skulle dyka upp framför oss, sedan visade han ju också tydligt när vi skulle svänga ner mot havet eller ge oss upp på cykelvägar, riktigt toppen!

Vi passerade depån och jag hann se ett bekant ansikte där som jag glatt vinkade på samtidigt som jag höll koll på min plats i ledet som nu var ganska långt, tror jag för jag var aldrig så långt bak utan istället höll jag mig där framme och hjälpte ofta till att dra :-)

Var gång jag varit framme och dragit så gick jag in i ledet igen på fjärde -femte plats ungefär så snart var det min tur igen, de längre bak verkade väldigt nöjda med det.... och med farten som vi försökte hålla på ungefär 33-35 km/h i den bråkiga vinden....

Lite hit, lite dit, lite upp på cykelstigar och lite ut på större vägar så var vi snart tillbaka vid Sofiero igen och nu var det om möjligt ännu mer folk som vimlade runt utanför där.... hugaligen ett sådant virr varr och precis innan så hade Anders L legat främst och dragit och det skulle varit min tur fast jag var inte riktigt redo, men jisses helt plötsligt så ville alla fram i täten.... lite hemlängtan kanske?

Men efter några hundra meter så ordnade det upp sig igen och vi kunde fortsätta på det fina ledet igen innan fina Tinkarpsbacken dök upp igen och stökade till det i ledet igen, men hallåååå har man inte varit så pigg att ligga där framme innan så varför ska man visa sig när det går lite nerför...?!grrr...

Snart var det alltså världens virr varr igen och farten var uppe i hiskeliga km..... fast inte skulle vi ge oss, vi som varit snälla och dragit så mycket hela vägen från Mölle....? så vi trampade på ordentligt tills plötsligt det fanns cyklister överallt och en stor buss stod i vägen :-o

Phuuuu.... slutade väl denna gång då de som "smitit" förbi oss fick sakta ner ordentligt för bussen medan vi andra gled över i vänstra körfältet istället och rullade förbi bussen och fortsatte fram mot mål efter motorcykeln igen.....

Så häftigt att få eskort hela rundan och få en känsla av hur de har det.... de där snabbisarna som tävlar och kör stora lopp! Så rullade vi då i mål på en för mig rekordtid med ca 34 km/h i snitt, glada miner på hela gänget, men jag vet inte riktigt hur många vi var kvar där men ca 7-8 stycken var det i alla fall om jag minns rätt, det var så många som jag tog i hand och försökte tacka för fin samkörd klunga.... ( bland andra P-A Fredriksson, A Östrin och Peter G) ett tag innan spurten i alla fall... där i gänget var ju även Jonas B som var med i London och körde för några veckor sedan, så då fick jag träffa hans dotter och fru/sambo :-D

Sedan fick vi en fin plakett, en god banan och en bulle om man ville det av Åck's egen ordförande Jon och hans medhjälpare, tyvärr ingen mjölk men det skulle säkert gå lika bra med banan för kroppens återhämtning :-) 

Anders L fick ju sedan snabbt ge sig i väg till sin bil och slänga i lite mynt för att förlänga parkeringen, vilket ju vi hann på minuten till, bra "timing" eller hur ;-)

 Sedan minglade vi runt där bland cyklisterna, inväntade Monica som kämpat sista biten själv och därför fick en stor kram av mig vid målgång..... vilken kämpe hon är, sedan var det ännu fler som kom fram och talade om att de läser mina bloggar, så kuligt :-)

Det enda smolket var väl att vi nog tyckt att det var väldigt få bekanta ansikten ändå där på plats men visst, jobb, familj, resor, sjukdom och det osäkra vädret kan ju h spelat stor roll denna dag!

Nästa helg är det Kävlingetrampet så då håller vi väl tummar och tår på att solen vågar kika fram och att vindarna är med oss, sås ses vi kanske där :-)

Tack för ett bra arrangemang och Tack för sällskapet under rundan alla som jag cyklade med där och alla jag pratade med ....... såklart också stort Tack till alla som läser mina bloggar och som peppar mig med det, ingen nämnd = ingen glömd! ;-)

Kram och cykla fort.... men lugnt i trafiken:-)