I går till exempel så delades vi in i par och fick intervjua varandra för att sedan presentera varandra för hela klassen.... riktigt skoj fast, presentationen blev väldigt kortfattad... för hur lätt är det att få plats med ett helt liv på några enstaka minuter.... det har ju hänt en hel del om man säger så..... ;-)
Men nu är det helg och jag har en hel del som jag vill läsa igenom till nästa vecka.... men känner också att hjärnan behöver smälta all ny information och helt koppla av, så redan i morgon så väntar ett litet cykellopp inne i Helsingborg...... om vädret vill hålla sig i styr vill säga..... :-o
Det är Team Rynkeby som arrangerar Barncancertrampet till förmån för Barncancerforskningen, så genom att skänka någon slant eller två så gör man en god gärning och samtidigt får man tillfälle att cykla en fin runda i fin miljö, med flera depåstopp utmed vägen.... på de 2 eller 4 milen som rundorna är på....
Detta lopp är ju inget "vanligt rusa på lopp" utan man softar lite och snick snackar en hel del och stannar till i depåerna där det bjuds på allehanda godsaker. Bilderna nedan är från förra årets arrangemang :-)
Ser väl inte så dumt ut.... inte så nyttigt kanske men det är ju för barnens skull hela grejen :-)
Nåväl.... i går kväll blev det förresten en god genomkörare för mina fortfarande sega ben.....
Det var Jag, Anders och Andreas som stack ut en sväng tillsammans och vi började med att rulla bort mot Brandsberga och Allarp för att svänga ner mot Skäralid och ge oss uppför Kopparhatten.
Eftersom vi hade racercyklarna så var det ju asfaltsvägen upp som gällde, den är ju liksom så där laaaagom seg och får i sisådär 3-4 etapper så det finns ju en liten chans till att pusta ut under vägen upp. Sedan var det ju bara till att köra runt där uppe och rulla ner igen..... lite småläskigt tycker jag då vissa snäva svängar på vägen ner har lite fel lutning, mer ner kommer man ju alltid ;-)
Så var det ju bara att samla ihop oss igen och rulla vidare mot Ljungbyhed igen och vänster mot Söderåsen igen och Lotta på Åsen-backen.....
Precis som i förra backen så var det frivillig fart som gällde och det bästa uppför brukar ju vara att gå
in i sin egen "tankebubbla" och bara mala på i en vad man själv upplever behaglig takt :-) Jag har ju på senare tid upplevt att jag själv fegar lite och tar i lite väl behagligt under lopp och backar...... så efter Londonloppet som var så har jag bestämt att sötebrödsdagarna är slut!
Så det var bara till att bita i det sura äpplet och trampa på lite extra, sådär så att kroppen protesterade lagom med ökad puls, mer flås och benen fick prestera en högre kadens.... tjooo vad kämpigt men i slutändan inbillar jag mig att jag förhoppningsvis kommer att bli starkare och snabbare :-)
Till slut var vi i allafall uppe alla tre och rullade då ner igen för att ta oss till Dymöllebacken bortanför både Bonnarp och Krika som vi alltså rullade igenom på ett fint led med Anders i spets....
När vi kom fram till backen så var det samma sak igen med frivillig fart och återsamling på toppen av backen efter ca 4 kilometer, backen upplevde jag som lika seg som vanligt men så försökte jag ju också köra lite hårdare här med..... phuuu. Efter återsamlingen så tog vi ett beslut att fortsätta upp till Stenestad och ta vägen hem via Klåveröd och Lotta på Åsen-backen igen, fast denna gång endast nerför :-)
Totalt blev det ungefär 5.1 mil och ca 600 höjdmetrar denna gång.
I Ljungbyhed sedan så lyckades vi jaga rätt på en tjej som kunde ställa upp som fotograf, det visade sig att vi bett henne om samma sak för ungefär 1år sedan så det gjorde hon gärna och hon lovade även ställa upp om vi vill ha hjälp om 1år igen, snällt eller hur ...och vilken härlig tradition vi skapat i och med detta tillfälle ;-)
Lite skojig bild eftersom vi har tre olika sorters tröjor på oss men alla representerar Åstorps Cykelklubb, Anders har alltså kort tröja med armvärmare, Andreas har vindjacka och Jag har då en långärmad jacka.. sen också för att vi lyckats ställa oss som tripp, trapp, trull under fotosessionen :-)
Passar på att önska trevlig helg och var rädda om er där ute, världen är tuff.... men med ett leende kommer man långt ....och får mycket tillbaka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar