Kävlingetrampen 2014

Nuuu äntligen, hinner jag blogga lite......

Igår var det alltså dags för start i det sista motionsloppet för min del...... i år alltså ;-)
Jag har cyklat de tre senaste åren där också och det är alltid lika spännande att se vilka som kommer att vara där, vilka jag/vi kommer att slå följe med under rundan, vad man vinner på nummerlappen.... om man vinner något och sedan vädret....
Denna dag så såg ju i alla fall vädret ut att bli bra, med dimman hemma i Ljungbyhed på morgonen så skulle nog säkert solen ge sig till känna lagom till starten nere i Furulund.... inte mycket vind här hemma heller men det kunde ju ändras....
Så vi packade in oss i gamla SAABén Monica, Anders J, Jag och våra cyklar.... Christopher och Scotten (Monica´s cykel alltså)uppe på taket men Anders nytillskott fick ligga säkert inne i bilen istället då vi ännu inte har testat nya hållaren på taket.

Så rullade vi iväg med något orolig mage som vanligt.... eftersom jag har lite svårt att få i mig frukosten sådana här dagar, sedan tror jag att jag "pudrat näsan" sisådär lagom 7-8 ggr innan avfärd så det borde ju i alla fall gå bra hela vägen dit..... Tja det trodde i alla fall jag, kände mig ganska kaxig när vi passerade Bialitt då jag precis funderat på att jag minsann inte var i behov av att tömma blåsan ännu... så hann vi inte mer än ner till Marieholm då jag plötsligt var i jättebehov av just det...
Phuuu fick sitta och hoppa i sätet och försökte verkligen tänka på helt andra saker hela resterande vägen ner... försökte även knyta knut på benen men det gick inte så bra... :-)
Där på vägen mötte vi snart Cissi och Anders som redan satt på sina cyklar på väg att ta sig runt banan... vi vinkade men var osäkra på om de sett oss.
Väl framme vid starten så skuttade jag och Monica snabbt ut ur bilen och jag rusade in på en av de jättefint nyrenoverade/nybyggda toaletterna.... sååå bra... sååå skönt...
Så då var ju också tanken att vi skulle gå in och anmäla oss när vi nu ändå var så nära sporthallen,  men smart som jag är så var ju plånboken kvar i bilen :-/ Så jag ringde Anders och hörde vart han parkerat och sa att vi i alla fall anmäler Monica så länge, passade ju på att "mingla" runt lite bland andra som också anmälde sig då...
Tjohopp där kom även Tore med öppna armar och sa att dagen var räddad! Inte var dag man får ett sådant mottagande, så det var klart att han fick en stor kram tillbaka :-)

Sedan var det då dags att få oss i ordning, fast vi var ju i väldigt god tid och det blev vi extra varse då vi på väg till bilen passerade förbi Benny från Ramlösa där han stod vid sin bil och påpekade att vi ju inte skulle starta förrän kl.8:30! Stämmer bra sa jag men det skadar ju inte att vara i god tid ;-)
När vi kom till bilen så stod Anders L där och snick snackade med Anders J medan han plockade fram alla våra pinaler ur bagaget, så vi hälsade och började klä oss när då även Bertil kom inrullande med sin bil... ja, då var vi ju samlade för inga fler Åstorps cyklister skulle nog dyka upp, inte vad vi hört i alla fall....
Så rullade vi fram till sporthallen igen och snart var vi alla anmälda också då jag ju hade tagit plånboken ur bilen denna gång... Nu träffade jag ännu några till som jag fick hälsat på där i vimlet, alltid kul att träffa på alla möjliga människor som man ju inte träffar så ofta annars.
Vi ställde oss på parkeringen vid starten för att invänta rätt klockslag ifall någon ändå skulle dyka upp utan att ha avslöjat sig tidigare då det utannonserats på Åck´s hemsida men också på Cykelklubben.se att vi tänkt oss gemensam start... plötsligt kom Janne från Lomma cyklande.
Nu fick han anmäla sig lite snabbt men det gick ju bra för han var ju redan lite uppvärmd efter att ha cyklat de ca 1,5 milen dit, så då kunde han vara med oss också när vi skulle rulla iväg, kul ju fler vi var ju ;-)
När vi väl rullade iväg så var vi alltså fyra gula cyklister och några med lite blandade färger för det var ju inte bara Monica och Janne som slog följe utan en liten svans av cyklister hängde på direkt och ytterligare några hakade på efterhand på vägen ut ur själva Kävlinge, där det var Anders L och Bertil K som tog täten. Bara att hänga på alltså även om min puls som vanligt trilskades lite sisådär med att rusa upp i höga siffror direkt, gissar att jag nog egentligen mått bäst av att sitta på en trainer en stund innan start istället för att få de här jobbiga pulshöjningarna som tar på krafterna en del...
Jag hade ju också på morgonen haft lite känning i halsen men det hade jag ignorerat och försökt gurgla bort med lite bakteriedödande, det skulle säkert bli bra ändå det här då vi väl skulle ta det ganska lugnt. Trodde jag som vanligt... men eftersom vinden nu ökat lite jämfört med hemma och nu låg i en riktning som skulle ge oss mot- och kantvind mer eller mindre hela vägen upp till Röstånga, så blev det en ganska tuff bit dit... Men eftersom vi var några som hjälpte till att dra så fick man ju också vila lite emellanåt... fast efterhand så var det färre som hjälpte till...
Tyvärr tappade vi både Monica, som sedan fått sällskap av gentlemän i Tetra Pak-klädsel, men senare även Janne som så småningom hade fått kontakt med Monica igen... ,känns alltid bra när det blir så med de som tappar kontakten...
Blev lite snick snackande med de två - tre som fortfarande var med oss fram mot Röstånga, jag blev till exempel väldigt nyfiken på en herre i Landskrona Ck kläder... jag menar det har man ju hört att de brukar äta "elitkakor" på sina turer och gottegris som jag är så gällde det ju att passa på, så jag frågade snällt efter en stund om det stämde att han brukade vara med dem där och om han kanske hade någon lite bit elitkaka med sig? Men nä... eller jo, han brukade vara med dem men han hade ingen med sig... så då fick jag fortsätta att smaska på mina egna geleér och Enervittabletter, för energi det behövde jag i den strålande solen och den kämpiga vinden.
Så var vi då framme i Röstånga där hastighetsskylten visade 50 i röda lysande siffror när vi passerade den på väg in i byn innan vi svängde höger ut ur byn igen... tja, Röstånga är ju inte så stort precis ;-)

På vägen upp ur samhället igen mot Billinge så var det ju en depå som vi passerade genom att vinka lite på de som kikade efter oss, men här blev vi också av med Landskrona cyklisten och hans yngre kompis... klart att de behövde energi när de nu inte hade några elitkakor med sig.... träffade förresten senare den yngre killen efter målgången, som då berättade att de bara skulle stanna snabbt i depån och då trott att de skulle hinna i kapp oss senare igen.... men nää, se det gjorde de ju inte... trist för de var snälla och trevliga att ha med i klungan, även om de inte var med och drog hela tiden, men bara sällskapet gör ju mycket ;-)
Så passerade vi då snart Billinge där det rullade på ganska bra eftersom asfalten är så ny och fin... det liksom rullar så lätt att man nästan inte behöver trampa om man kommit på rulle ordentligt :-) Men snart kom vi ut på den större vägen och här kom tre killar ikapp oss som vi sett inne i depån när vi passerade den, de körde om oss och lade sig ca 25-50 meter framför oss... Ojoj, detta triggade genast upp farten i vår lilla fem manna klunga, ja, va hade en "stalker" som alltså inte stannat i depån men som inte heller ville gå fram och dra utan han "bara var" där på rulle, helt ok förutom att det var pinsamt och svårt att snyta ur näsan när man väl hade den postionen i klungan, då det ju var risk att han skulle få det på sig.. Nåväl, farten ökades och jag hade lite svårt att öka så fort på en gång så jag såg fram emot korsningen framför oss som jag hoppades skulle dra ner tempot lite om alla blev tvungna att stanna till lite.... tji fick jag såklart då det inte alls stannades, inte ens en ynka "halvhalt" gjordes utan bara öka öka... för att få kontakt med de tre killarna.. igen....phuuu...
Men snälla som de är grabbarna så släppte de dem igen och vi fortsatte vår färd mot V Strö själva, fast visst jagade vi lite ändå, kändes ju liksom lite onödigt att vi skulle ligga så splittrade i två klungor istället för en gemensam klunga istället... Nu var det ju så att de tre låg på ett fint led medan vi hittills legat på två fiiina led, såklart ;-)
Men efter att vi även började tappa Bertil lite där då han varit framme och dragit när vi jagade som värst tidigare, så tänkte vi till nu och lade oss snart på ett fiiint led istället... så fortsatte vi ett tag vi fyra för nu var nog inte killen bakom med längre... :-o
Här passerade vi sedan en hel del cyklister på vägen, både enskilda men också lite större klungor, innan vi kom fram till V Strö avfarten till höger och där även vinden nu vände såååå himla skönt för nu trodde jag ju att vi bara skulle glida med i vinden alltså....
Hm, tji fick jag ännu en gång för nu ökades farten ännu mer både på oss och på de andra tre som låg strax framför oss fortfarande utom räckhåll för att få rulle på dem, men hej och hå vad det gick bra här! Blev lite förvånad själv att när jag drog en bra bit och det faktiskt inte gick nerför utan snarare lite svagt uppför så visade ändå gpsèn på fina 41-43 km/h... vilken känsla och vilken kick för självförtroendet... underbart!! :-)
Så fortsatte det en bra bit och snart blev det lite kringelikrokigt och vi passerade sista depå´n i ett nafs innan farten ökade igen och nu var vi plötsligt ifatt de där andra... nu var ju bara frågan om vi skulle orka gå fram framför dem och sedan orka stanna där hela vägen till mål? Men visst, om jag tvekade så gjorde inte Anders L eller Anders J det utan de gled snabbt förbi dem medan jag kom segt glidande efter, men jag hejade ändå artigt till dem och de hejade tillbaka och la sig snabbt på rulle efter oss, kanske lite tacksamma att få draghjälp, hoppas det i alla fall :-)
Sedan kom en ganska seg bit då jag nog slarvat med energiintaget, samtidigt som kantvinden gjorde det svårt att hålla kvar rullen utan att hamna i diket, då vingen blev för bred.... hmrf... nåväl efter ett tag var ordningen återställd igen och vi var samlade igen då både Bertil och de andra tre höll sig kvar på min rulle när jag jagade ikapp de båda Andersàrna igen! Snart var vi tillbaka utanför Kävlinge och på väg mot Furulund och svansen växte då det var fler som uppskattade en del draghjälp sista biten och Andersárna fortsatte glatt att dra en bit till och alla andra gled med där bak hela vägen till målrakan där de som fortfarande hade ork spurtade iväg fram till Tore mfl som delade ut plaketter. Jag fick min plakett och ytterligare en kram av Tore som jag också passade på att tacka för ett bra arrangemang!

Som ni ser så förändrades ju inte min pulskurva nämnvärt på hemvägen trots medvinden, snarare tvärtom ju...... vilket väl visar att jag kämpade på ordentligt ;-)

Nåväl, så var vi då färdiga och minsann trots den kämpiga och motsträviga första halvan av rundan så blev det nytt rekord ännu en gång för mig på ett motionslopp med fina 34,7 km/h på de 77 km, så härligt men samtidigt trist eftersom säsongen nu lider mot sitt slut :-( Men visst det är väl bara till att försöka hålla igång i vinter så att jag orkar gå ut lite hårt redan från början av nästa säsong, så länge knät håller så....

Mitt i vår fotosession efter målgången så ropade jag till Tore så att även han fick vara med på en bild, vet inte om han uppskattade det för han var lite svårövertalad, men med kom han ändå till slut ;-)

Efter det så var det ju dags att kika om vi vunnit och att vänta in Janne och Monica, medan vi fikade lite på mjölk, kaffe, korv och Kanelbulle.... ja, som vanligt så nöjde jag mig med mjölk och bara några tuggor korv... Men såå mysigt det var att sitta där i solen och i gröngräset, mingla runt lite bland bekanta cyklister, dock lite besviken på att inte träffa på fler "kändisar" där.... kikade lite på tröstpriset som jag fick, det blev ett litet noteringsblock, en penna och några "kundvagnsmynt" som ju kan vara bra och ha :-) Sedan sprang jag även på den "äldre herren" från Sundstrampet... ja, fast nu vet jag ju att han heter Ola... men i alla fall stackars han hade fått cykla själv hela rundan då han kommit så sent så att han sett när vi gett oss iväg när han kommit i bilen till starten.... ja ja, så kan det gå. Han fick i alla fall kika på Anders J´s nya cykel, när vi var på väg till bilen för att åka hem, och det lockade nog honom till nyinvestering .... och visst är den fin♥

Ja, det var väl allt för denna blogg, nästa vecka väntar ännu ett Padillatest hos Mattias Reck, men innan dess så är det mycket skolarbete och flera fyspass i skolan som väntar, tjohopp :-D

PS: Som vanligt går det att klicka på bilderna för att se dem i lite större format, stäng sedan på X-et för att komma tillbaka till bloggen igen.