Tja, formen förresten jag känner ju själv att den inte är på topp efter influensan men jag är i alla fall på gång och haft fått rullat några mil, fast inte så långt var gång utan lite mer korta rullerundor.
Så nu skulle det då vara dags, vi kollade av med fler om de ville köra loppet tillsammans och det var visst flera som hörde av sig så vi bestämde oss för att träffas på parkeringen vid 7:30 borta i Tornsborg. Eventuellt skulle det också bli två grupper som skulle ta sig runt en lagom grupp och en lite snabbare grupp.
Brrrrrr..... det var ju inte så varmt denna morgon, här hemma visade mätaren på +3 grader men det syntes också att det varit lite frost ute på gräsmattan, jisses jag som är en frysekylling i vanliga fall hur skulle det då vara att rulla från starten i denna kyla?
Vi packade i alla fall ihop oss med alla kläder som vi kanske skulle behöva och cyklarna som fick ligga inne i bilen denna gång, Anders Cervélo och min lille Christopher...... den nya skönheten har nämligen inte kommit ännu :-o
Nåväl, när vi kom fram till starten så visade mätaren i bilen på +2..... men eftersom solen gjorde sitt bästa och det nästan var vindstilla så kändes det ändå varmare så jag tog inte riktigt alla kläder på mig utan det fick räcka med tunna skoskydden, knävärmare (mest för mitt onda knä's skull), armvärmare, tunn jacka och tunna långfingrade vantar ovanpå de korta :-)
Sen innan jag var färdig med allt anmälande, näspudrande och påklädning så var jag faktiskt ganska varm ändå och alltså redo för start..... men, alla var inte riktigt klara så snabbegänget som startade prick 8 hann vi liksom inte riktigt med, hade vi nu utannonserat gemensam start i gruppen så fick vi ju vänta in alla. Jag hann även med en snabbhälsning till Monica och Janne som skulle starta lite efter oss i ett lite mer lagom tempo, min känsla i kroppen just då sa mig att jag troligen skulle släppa klungan efter några mil och förhoppningsvis sedan kunna slå följe med dem resten av rundan :-)
Var ju ännu några fler som jag hann med att säga hej till där, innan vi så småningom rullade iväg i en klunga på ca 8 man.... jaja, och en kvinna då ;-) Nu kom vi inte så långt då det uppstod ett litet haveri i klungan med ett låst hjul så efter ett tag kom vi iväg igen..... fint rull på den stora vägen mot Norra Rörum. Kändes bra i klungan och alla verkade nöjda med farten.... alla utom min puls för hujedamig vad den rusade på, flera gånger oavsett om jag var framme och drog eller inte så var pulsen uppe i 92-94% .... phuuu....
Vi körde lite annorlunda än vi brukar då det fanns önskemål om snabbare skiften i leden, men tyvärr så var vi lite för ovana eller kanske för ojämna i klunga för att riktigt få till dessa raska byten.... men vi gjorde så gott vi kunde vilket i sin tur troligen blev lite mer slitigt för vissa än för andra men jag tror ändå att lyckades hålla ihop klungan hela vägen ner från start till Sösdala och ner till Munkarp :-)
Men därefter så började det slita på oss lite hit och dit, själv så hade jag fullt sjå att hålla fokus framåt så jag vet faktiskt inte riktigt vilka som forfarande var med, utefter vägen så hade vi ju också fått med några "fripassagrerare" dvs några som gärna hängde på i en svans där bakom oss men som inte ville hjälpa till att dra..... vilket ju så klart är helt ok det också så lämge de inte stör och krånglar i leden....
Snart skulle vi närma oss Djupadalsbacken och jag vet minsann inte vad sim for i mig men det kändes för tillfället bra och jag ville inte krångla med att byta till lilla klingan fram så med ganska tung växel i så kändes det ändå som att jag nästan flög uppför backen..... phuuuu.... vad det brände gott i låren efteråt men jag rullade på och trampade snabbt ur mig mjölksyran igen, härligt! :-)
Nu hade det ju hunnit bli ganska varmt och vi hade väl cyklat ungefär 5,5 - 6 mil så det utlystes ett litet snabbstopp då någon behövde tömma blåsan och några behövde ta av sig lite ytterplagg... och under tiden så rullade vi andra så sakta vi bara kunde för att de inte skulle behöva slita för att komma i kapp, men snart var vi samlade igen,alla utom en..... Plötsligt när vi cyklat några kilometer till så dök plötsligt en hel liten klunga upp med CK Fix- cyklister och så då våran saknade medlem som slagit följe med dem....... och snart så närmade vi oss baksidan av Riseberga kyrka, där vi ju varit
dagen innan för att se sonen bli konfirmerad, men denna gång så var vi alltså på vägen bakom på väg mot Wessmantorp och Kolleberga-Spången. Jag var fortfarande lite nyfiken på om jag hade krafter kvar så i "kyrkbacken" så tryckte jag på lite extra.... jodå, än fanns det hopp att jag nog skulle orka hänga på in i mål ;-)
Visst är det en härligt runda och ett riktigt fint arrangerat lopp det där, så härliga vägar som med sina kringelikrokar verkligen ställer lite extra krav på koncentration, styrka och fokus, sedan att våren håller på att bryta ut gör ju att allt runt omkring är sagolikt fint :-)
Vi tog oss runt depån i Spången där Sonja som vanligt stod och hejade på oss som passerade, innan vi vek höger tillbaka mot Riseberga ... fortfarande hade vi följe med den andra klungan plus några till som låg kvar på rulle in i skogarna bakom Riseberga på vår väg mot Perstorp innan vi skulle svänga igen tillbaka till Färingtofta och Tornsborg.
Alla som cyklat denna väg hur mentalt trött man lätt blir bara av att veta att denna väg ska cyklas i slutet på loppet, denna väg som går ständigt upp och ner, hit och dit och sedan lite upp och ner till... sådär lagom så att det börjar smärta i låren för varje litet "gupp"... nu var det många som släppte efterhand och snart så stack CK Fix gänget iväg från oss. Vi hade ju även haft en vän till Jan N med oss hela vägen från start men här gav vi tecken till honom att det var ok för honom att sticka med den andra klungan.... han hade tydligen varit lite bekymrad för att vi blivit splittrade men det är ju sånt som händer och särskilt i en klunga som är så ojämn som vår faktiskt hade varit ända från start...
Innan han stack iväg så hade han cyklat ikapp Anders och sagt att "hon tjejen kommer strax efter i backen" haha, det var jag det.... inte var dag man blir kallad tjej ju, utan snarare "dam" ... tjej låter ju så ungdomligt :-D
i alla fall så var vi nu bara tre kvar av återstående klunga så vi tre tog oss tillsammans hela vägen till Tornsborg, även om en av oss inte ville att vi skulle vänta .... inget namn nämnt, men vi blev i alla fall kvar och höll i hop, heeeela sega vägen upp från kyrkan i Färingtofta och till målet i Tornsborg, där vi stoppade klockorna på 3:16.... på sträckan som mätte 105,7 km.
Med det så satte vi nytt rekord på den sträckan, härlig början på motionsloppssäsongen :-)
Tja, sedan väntade vi in de andra, fikade lite, fotade lite.....
.... kollade om vi vunnit på nummerlapparna och så tog jag minsann emot en extra fin plakett då det var 5.te året som jag körde loppet!
Sedan minglade vi lite med alla, snick snackade och tog en extra paus med Jan N, hans anhöriga, Monica och Janne när de också kommit i mål, innan vi packade in oss i bilen för att ta oss hem och ut på altanen för att sitta i solen en stund där..... och bara njuta av en bra dag :-)
Kan ju såhär i efterhand också berätta att min puls var verkligen knasig hela loppet och slutade på 88% i medelpuls och 96% i maxpuls.... "svackan" där är när vi ligger och rullar saktare för att vänta in de som stoppat för att lätta på tryck och kläder ;-)
Hopp och Kram, cykla lugnt där ute :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar