fredag 6 juni 2014

Svenska flaggans dag och dags för Björnekullatrampen!

Ja, idag var det då dags för Åstorps Cykelklubbs eget motionslopp Björnekullatrampen, som alltid går av stapeln den 6 Juni....alltså på Svenska flaggans dag.
Detta motionslopp går alltså ganska nära där jag bor så det var ju lite lyxigt bara det. Sedan eftersom det var min hemmaklubb som arrangerade så hade jag även hjälpt till med att baka ca 150 bullar som tillsammans med andra bullar, skulle läggas ut i depåerna åt cyklisterna att mumsa på under rundan.
När det nu var så nära så kunde vi ju ta det lite lugnt och köra hemifrån strax innan start,  för bullarna hade jag för säkerhets skull lämnat redan igår.
Nåväl, jag övertalade maken så att han också följde med, så vid 8 tiden så gav vi oss iväg med cyklarna inpackade i bilen och vattenflaskorna fyllda med vatten och energidryck.
Väl på plats så gjorde vi oss snabbt redo och gick och plockade ut våra nummerlappar, kul att träffa så många cykelvänner att snick snacka med också.
Jag hade ju dagen till äran också "pyntat/pimpat" mig lite med Svenska flaggan.
Idag hade vi tänkt att nöja oss med "mellanrundan" på 80 km, dels för att jag haft lite känning i mitt 
knä sedan jag fick sprutan i det i måndags, men också för att vi ju ska upp och köra Halvvättern på söndag, så visst borde det räcka med den rundan idag, men då kunde vi ju istället köra på lite fortare.

Redan från start så hängde vi på stora klungan, där tanken ju varit att så många som möjligt skulle kunna hänga med i ett " lagom" tempo i alla fall fram till Kvidinge....... ojoj, gick undan ganska bra kan jag ju säga men visst vi hängde med ända fram till Klippan. Men eftersom jag är helknas på att ta  svängar så släppte jag klungan i kringelikrokarna inne i Klippan, glad ändå för att hängt med så långt, eftersom jag märkt att många andra släppt klungan för länge sedan bakom mig.
Så även maken släppte klungan och sedan kämpade vi själva med stora snabbeklungan strax framför oss....... phuu. Men hej och hå upp och ner så var vi snart framme vid krika och strax där innan så var det en cyklist på en cyklocross som kom ikapp oss, kul och han verkade stark också så han hjälpt till att dra också så då fick vi lite hjälp. När vi sedan kom en bit till förbi Krika så kom några andra ikapp oss och vi blev en liten klunga som föll ihop bra, ja, det var ju flera kända ansikten där sedan stora klungan spruckit upp.
Men, tyvärr hann vi inte köra så mycket ihop för nu var det några som ville in i depå.....så vi körde 
vidare och det visade sig att vi bara skulle bli fem stycken som fortsatte mot Ljungbyhed, fortfarande var killen med cyklocrossen med och han gick mer än gärna fram och drog. Jag sa till honom att det 
var rackarn vad stark han var och då bara flinade han, för att strax efter få lång näsa då han säger Tack och Hej, hoppas ni får en fin runda..... sen svängde han höger mot Lotta på Åsen-backen....visade ju sig att han inte ens var med i loppet utan bara körde ett eget träningspass, knasigt eller hur. Men vi andra fortsatte att kämpa på i motvinden och utmed vägen så passerade vi en hel del cyklister... och nu hade de nummerlappar på sig ;-) Några hängde på oss och några körde vi ifrån och snart hade vi kämpat oss upp mot Blinkarp och Konga, där vi passerade ytterligare en depå....undrar om det var här mina bullar fanns?
Men vi fortsatte glatt och var väl nu ca 5-6 stycken cyklister men... sedan kom ju vänstersvängen mot 12 mila rundan och efter den så var vi ensamma maken och jag och så fortsatte vi in i mål..... fast på vägen passerade vi ytterligare några cyklister som vi hejade glatt på. Skönt med lite medvind också, 
även om kastvindarna  från sidan fortfarande kivade så fort de fick chansen.
När vi kom i mål så fick vi ju belöningen.... dels i form av både Kaffe och korv med bröd för de som ville ha det, själv nöjde jag mig med två glas saft och en snusklubba.....mums, för mjölken hade vi ju 
glömt.... sen fick vi ju också den fina plaketten med björnen på, notera gärna örhängena också...:-)

Efter lite hejande/kramande på ännu fler cykelvänner och lite skvallrande om loppet så var vi nöjda med dagen och rullade iväg till bilen med nytt rekord på denna rundan också, härligt!
Väl hemma så blev det relaxande och lyssnande på regnet som ju kom på eftermiddagen... och i morgon är det jobbedag igen.... fast bara mellan 7 och 14, sen blir det väl till att packa och putsa lite på cyklarna inför trippen till Motala :-)






4 kommentarer:

  1. Jaha! Inte utan att man imponeras av att snitt farten ökar hela tiden .33-34 alltid.. Man blir rädd. Nu missade jag starten på Björnekulla, kanske tur det ändå. Fick kivas med vinden själv hela vägen. Smakade inte bullarna, vikten...
    Ligger säkert bara 1000 tränings mil och några tränings läger bakom Er två, och Finn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att se att någon i alla fall läser min blogg...:-)

      Radera
    2. Ojdå, låter ju inget vidare att ha kämpat med den kluriga vinden hela vägen själv, hoppas att valet föll på samma runda som oss, alltså 8 milaren..... starkt jobbat vilket som.
      Angående snittet så brukar jag alltid anpassa det efter vem jag cyklar med så det hade ju bara varit kul om vi varit fler och då hade vi ju tagit det lugnare också.... Men det verkar ju faktiskt som att vi "knäckt koden" för att komma upp i lite fart och det är ju kul, men några 1000 träningsmil har vi ju inte. Vi försöker ju bara köra ihop ibland när vi kan och hinner och är det då lopp så blir det ju några extra mil.
      Äter ju själv aldrig bullar heller så jag vet ju inte om de var goda....

      (konstigt att jag inte fått någon notis om detta inlägg, för då hade jag svarat tidigare, nu är det ju dags för ny blogg angående Halvvättern)

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera