Detta kunde ju vara skönt med tanke på att vi ju inte skulle bli omkörda av så många stora klungor..... men hm, det skulle ju visa sig att det ju är minst lika jobbigt att köra om mängder av cyklister också.
Men, men, för att ta det från början så.... eller tja, var ska jag egentligen börja...
Tack vare den sena starttiden så hade vi ju planerat att gå upp i ottan på söndagen och köra till Motala lagom till att vara där uppe ca 1 1/2 timme innan start, men... mitt i kvällsmaten vid ca 18 tiden på lördagen så fick Anders en snilleblixt och sa att vi ju faktiskt skulle kunna köra upp redan på nu på kvällen och ta in på något hotell i närheten.
Oooops, sagt och gjort efter ett samtal till Scandic hotell i Linköping så packade vi en väska med necessär och ett ombyte och stack iväg, cyklarna var ju liksom redan packade och alla cykelkläder mm mm också.
Riktigt fin solnedgång lagom när vi kom vid Vättern.
Så vid 23 tiden så kom vi fram och tog med oss cyklarna in i ett cykelförråd, checkade in på ett litet rum med två små sängar..... var nog det minsta rummet de hade för till och med receptionisten frågade Anders om han verkligen visste vilket rum vi bokat. Hihi, helt ok för oss vi skulle ju bara ta chansen till att vara lite piggare till loppet än att ha suttit i bil i 3 1/2 timme innan. Nu skulle det ju finnas chans att äta frukost i lugn och ro, tillsammans med många andra cyklister i och för sig, men också att vara något bättre utvilade med bara ca 45 minuters bilresa till starten.
Kändes så bra när vi kom till Motala eftersom vi minsann lyckades få samma parkering som vi (eller jag) haft flera år nu, nära och bra så att vi kunde rulla fram till torget och plocka ut våra nummerlappar och chipet till hjälmen. Där var det ett virr varr som vanligt men ändå lite lugnare än till riktiga Vätternrundan.
Sedan var det bara till att relaxa och kolla in alla andra som också skulle cykla denna dag.
Jag hade hört innan att det skulle ha varit närmare 7500 anmälda men det hade tydligen bara kommit 6311 stycken till start, men när vi rullade ner till torget så vimlade det av cyklar och cyklister.....ojoj. Men vi hade så gott om tid så vi tog det lugnt och fick se klunga efter klunga ge sig av, bland annat Roberto Vacchi' s stora gäng med sina neongula tröjor med det blå bandet på som visade att de bland annat stöder Protataforskningen, jag tror de körde i minst två kanske tre...olika startgrupper då de var över 130 cyklister.
Sedan mååånga andra med olika dressar och klubbkläder såklart.
Men snart började i alla fall klockan närma sig vår starttid och vi började kika efter Jan Nilsson från Klippan, då han ju också fått samma starttid som oss, kanske tack vare att jag tjatade lite på honom så att han fick tummarna loss att anmäla sig...;-) Jag hann ju förresten med några besök i "damrummet" också för att pudra näsan ett par gånger, alltid samma visa men hellre ett extra besök där innan start än att någon ska behöva vänta på mig under rundan......
Så kom Jan och han var lika glad och taggad som han brukar, härligt och vilket Team vi skulle bli. Jan frågade hur vi tänkt lägga upp loppet och blygsamma som vi är... eller inte .... så sa i alla fall Anders att vi nog skulle försöka gå ut med ett snitt på ca 28-30 km/ h de första milen och sedan ökar vi efter hand tillade jag.... hugaligen......vad sa jag egentligen :-o
Men så gick i alla fall starten, jag startade min gps och jag kikade bakåt så att Jan startat sin, de här tekniska attiraljerna är ju alltid skojiga att hålla koll på, men visst hade han startat den redan, fast dagen till ära så hade han ju tyvärr missat sitt pulsband, synd...kunde ju varit kul att se hans pulskurva sedan.
Speakern kommenterade förresten att i vår startfålla så var det ett gäng norrmän som placerat sig
längst fram, hon frågade då oss andra vad vi tyckte om det? Jag kunde ju inte låta bli utan sa högt..
-Tja de får väl dra oss andra då :-) Det tyckte ju hon var så klämmigt så det ropade hon ut i mikrofonen... hm, undrar vad norrmännen tyckte om det egentligen...... Fast jag tror inte de tog så illa upp för det skulle visa sig efter några mil att vi hade en av dem med oss i svansen som hängde på oss :-)
Nåväl, loppet kom igång och vi rullade på och allt kändes ok, lite mäktigt ändå att cykla där med en MC före oss ut ur Motala... det blir ju ingen rusning då och det känns alltid bra och säkert. Sedan kom vi upp på stora vägen och MC'n vek av och släppt oss fria sedan tog det bara några tramptag innan alla hittat sina positioner på vägen. Några svischade iväg och vi rullade på i ganska lagom takt, sedan började vi då alla omkörningar, hugaligen så många cyklister på vägarna framför oss. Men vi höll oss på ett fint led och la oss till vänster i vårt körfält för att kunna passera så smidigt som möjligt utan att störa de andra.
När vi kommit ca 2 mil så kom vi ikapp tre stycken killar som vi hängde på då det visade sig att de ju nästan höll vårt tempo, om inte annat så kunde vi ju passa på att vila lite bakom dem ;-) De ville först
inte släppa in oss så att vi kunde hjälpa till att dra men när de också märkte att vi satt som klistrade bakom dem så började de förstå att de ju kunde få lite nytta av oss. Så där blev det ett bra samarbete ett och alla hjälptes åt, några drog riktigt bra några lite saktare, men det var ju ok bara vi kunde hålla ihop. Fast i Ombergsbacken så splittrades vi ordentligt för där hade vi plötsligt bara en av dem med oss, han ville ju gärna att vi skulle vänta in hans kompisar vilket vi också gjorde.
Så när vi kom ner från Omberg så försökte vi samla ihop oss igen, nu ropade de andra tre till mig att de ville ta lite mat, alltså leta fram sina BARS mm, så jag försökte vissla på Jan och Anders som låg först att vi ju kunde tagga ner tempot lite för ett rullande depåstopp, hm, funkade ju inte så bra, så den kommande kilometern så satt jag med en gel i mungipan som jag inte ens hann med att öppna utan istället fick trampa på som en galning då det ju blivit lucka mellan oss och det i ganska bra motvind....phuuuu. Men de andra killarna hängde på mig och jag jagade de andra två....grrr lite ilsk var jag ett tag där, men plötsligt så kom vi fram till en olycka där det stod en ambulans och några andra bilar plus att det låg en cyklist på vägen, usch då.
Men nu var vi ju i alla fall samlade igen och eftersom jag trots allt var glad att det inte var jag som låg på vägen så orkade jag inte vara ilsk så länge, så då rullade vi på igen. På fina vägar med öppna fält och där de stora fina gårdarna såg så pampiga ut så rullade det på mil efter mil och fortfarande körde vi om cyklist efter cyklist, det flesta cyklade som de skulle men tyvärr så var det också många som låg långt ut i vägen trots att de bara var två, vinglande och såg så osäkra ut, här gällde det ju att plinga med klockan i tid så att de märkte att vi närmade oss. Men vi höll oss hela tiden på ett fint led som en lång orm, ibland fick vi ju en extra lång svans, särskilt efter att vi passerat någon depå för då var det alltid någon eller några som ville hänga på oss men snart hade vi tappat dem igen, tyvärr för det hade ju kanske kunnat gå ännu fortare om vi varit fler som hjälpts åt. De tre som vi hade följe med ganska länge orkade ju inte riktigt hänga på, så när de drog så märktes tempoförändringen direkt men det var ju ganska ok för då fick vi ju också vila lite extra tills det var tid för oss att gå fram och dra igen.
Blev ju tyvärr inte någon snackerunda detta precis, lite svårt att prata när man ligger på ett led, men snackesjuk som jag alltid är så fick jag ju prata lite när vi bytade dragare eller om vi körde förbi
någon klunga, då passade jag på.... när jag orkade alltså ;-) Vid ett tillfälle när vi kom fram till ett samhälle så var det en vimsig mamma med barn i bilen hon visste inte vart hon skulle och smygkörde precis framför oss en bit in i samhället sedan när flaggvakterna visade att vi skulle svänga vänster så skulle plötsligt hon också det så det var bara för oss att snällt ligga bakom henne, hade hon bara haft lite fart så kunde det ju varit bra men tyvärr så fortsatte hon att smyga fram i 25-30 km/h innan hon plötsligt fick för sig att svänga in på en parkering på höger sida....hugaligen, så snurrigt och så sakta det gick där ett bra tag.
Vi fick ju också några hejjarop efter oss då det var två tjejer, fast på helt olika ställen under loppets gång, som kände igen Åck kläderna och ropade till oss, så härligt och peppande....efter sådana rop så fick jag automatiskt lite extra kraft, kul.
Själv försökte jag också peppa andra bland annat var det några tjejer från facebookgruppen "cyklande tjejer" som jag hejjade på när vi passerade och även en utav Cykelklubbens guider på Mallorca för jag kände igen kläderna, var visst Branko har jag fått veta nu i efterhand. Även Nocke fick vi ropa hej på för han och hans sällskap Per från Ljungbyhed cyklade vi förbi någonstans på de sista 2 milen.
Nu var det ju så att vi inte höll ihop med de där tre killarna hela vägen för vid näst sista depån då vi blev stoppade av en husbil som körde krypkörning förbi depån så började de mumla om att de nog behövde fylla på vätska..... men vi sa till dem att vi inte tänkt stanna utan vi sa hejdå och tack till dem där. Men när husbilen väl velat klart och släppte förbi oss så var de ändå med oss, de ville inte släppa oss utan skulle dela på den vätska de hade för att kunna hänga på.
Så kom vi ut på den stora vägen och den bjöd på en härlig medvind...... det var min tur att dra och det gjorde jag, så häftigt alltså att bara trampa på svischa förbi många cyklister med en svans bakom mig och min gps visade på mellan 39-42 km/h.... och det nästan utan att behöva ta i, fick ju nästan ståpäls där ett tag, vilken härlig känsla. Men inte skulle bara jag få njuta av denna goa medvind så jag lämnade över till en av de andra och gled bak till min plats längst bak, vi var då bara sex stycken nu igen. Hörde kommentarer i ledet om att det ju inte var så konstigt att jag cyklade fort eftersom jag ju hade fem killar som jagade mig.....hm.
Nåväl, milen rullade iväg och snart var det dags för sista depån inne i samhället, här stannade de andra då de var helt slut på vätska nu och här någonstans eller på vägen hit tappade vi även bort Jan..... inte lätt att hålla reda på vart vi var just då och inte heller lätt att hålla ihop en grupp som cyklar så olika, men det var riktigt skoj så länge det varade. Nu hade ju jag också börjat kika lite på min gps och då insett att vi var på väg att nå en bra tid, vårt eller i alla fall mitt mål var ju att vi skulle kunna vara inne under 5 timmar men nu såg det ju ännu mer hoppfullt ut. Fast den där hiskeliga motvinden de sista 3- 3 1/2 milen var riktigt tuff så nu var det bara till att bita i styret och trampa på, vi tog korta förningar och nästan rullade runt hela tiden.... men tro det eller ej fortfarande rullade vi förbi cyklist efter cyklist :-)
Så var vi då äntligen framme i Motala igen, nu hade de ju dragit om banan lite mot slutet så den är några kilometer längre än förra året men snart var vi i mål så nöjda så. Klockan stannade på 4h och 32 minuter .....så häftigt alltså!
Vi stod kvar i målområdet ganska länge efteråt och snart kom Nocke och Per in och vi kunde prata lite innan de gick iväg, sedan kom även de andra tre killarna och var superglada och tackade oss för draghjälpen, men Jan..... han missade vi igen. Nu har vi ju pratat med honom redan men vi vill ändå passa på att skicka ett extra Tack och beröm till honom, riktigt gott kämpat!
Sen var det då bara till att sätta oss på cyklarna igen för att ta oss till matstället och därefter till diplomutdelningen, var faktiskt skönare för mitt knä att cykla än att gå just då. Sedan var det bara hemresan kvar och konstigt nog är det ju så att det alltid känns som att hemvägen är kortare, så även denna gång :-)
Trots att det var bilkö när vi passerade Huskvarna, så där passade jag på att fånga trollet på bild.
Så nu får vi väl se om det blir Halvvättern även nästa år, om vi är några fler med från början (gärna lite samkörda) och lyckas få en tidigare starttid så kan det nog gå fort ;-) Om mitt knä håller förstås.....:-/
Fast nu jag är ju supernöjd, det är ju ingen tävling men på resultatlistan som finns så är jag minsann på delad 14:de plats bland alla ca 3000 damer som cyklade och vi båda är på delad 320:plats bland alla startande, fräckt eller hur ;-))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar