Jag sitter nu och lyssnar på Laleh, stoppar i mig några Pollygodisar (ja, någon last måste jag ju ha...) och tänkte berätta om onsdagens cykling men, får ju inte glömma att önska er alla... eller hur många det nu är som läser, en riktigt ....
Sådär, nu är det gjort och jag hoppas att ni får en fin dag, trots lite knasväder :-)
Onsdagen ja, jag var ledig lite under den eftermiddagen och hann med att få besked om att några inte skulle komma att dyka upp på cyklingen men som vanligt så fick jag även små hintar om att någon eller några skulle dyka upp, alltid lika kul. Men också alltid lika spännande med ovissheten om att aldrig veta exakt hur många vi skulle bli eller vilka som väntade på torget.
Men det var ju bara till att klura ut en runda som skulle kunna passa alla, just det hjälpte maken till med eftersom han trots jobbjour skulle kunna vara med han också denna gång och när klockan närmade sig 18 så klädde vi oss och rullade fram till torget. Där stod P-O och väntade punktlig som vanligt och redan uppvärmd eftersom han cyklat från Klippan. Strax efter så rullade det in cyklister från alla håll både med cykel och bil så när klockan var 18 så var det hela 9 cyklister som var redo för en runda, härligt!
Vi körde en lite presentationsrunda och en snabb genomgång om vilken runda vi tänkt att ta plus lite regler/anvisningar om klungkörning då det var två nykomlingar som tänkt vara med denna gång. Sedan rullade vi iväg med mig och P-O i täten, ut från byn på så småningom... två fiiina led. På vägen till Spången är det ju 50 Km/h som gäller på vägen men det hindrade inte en personbil av modell större att köra om hela klungan trots att han ändå hade en mötande Linjebuss framför sig....hugaligen vilken stolle. Men i alla fall när vi kom till Spången så var det rakt fram som gällde ut mot Wessmantorp och Forestad, i bra tempo på de fina vägarna och i riktigt härligt sommarväder. Vilken kväll strålande sol, inte mycket vind och ljumma vindar mot bar hud, sedan alla dofter av Jasminbuskar och gräs/hö som bara väntade på att få bli pressat.
Vid Forestad så svängde vi höger mot Röstånga. Alla tjattrade på i ledet och farten var precis lagom för att orka snacka med ändå så att man fick ta i lite emellanåt när det kom lite "gupp".
I Röstångakorsningen så blev det ett litet stopp för passerande bilar innan vi kunde ge oss ut på den lite större vägen som skulle ta oss till Billinge och vidare ut på landet till Ask. På den lite mindre vägen till Ask så var det en så härlig feeling i klungan, alla glada, nöjda och spralliga i benen, vilken kväll. Några rådjur spanade på oss ute på åkrarna och de såg så rogivande ut där de stod.
I Ask blev det ytterligare ett litet stopp när vi skulle över stora vägen mot Konga-Klåveröd, några var lite modigare än andra.... så det blev lite splittring i leden och klungan men... efter lite styrande så var snart alla tillbaka på sina platser i ledet igen, var nog första gången som alla verkligen ville hålla sin plats i ledet trots flera stopp, undrar hur länge det skulle hålla egentligen ;-)?
Men vi rullade i alla fall vidare på den härligt breda vägen och trots den lilla motvinden som nu visade sig komma så hade vi väl ganska lagom fart tyckte jag. Vi passerade Konga och svängde sedan höger ner till Åkarpsmölla där vi rullade förbi riktigt gamla fina gårdar, synd att de inte längre används som förr... de såg nämligen lite smått slitna och övergivna ut.
Nu började snart vägen gå uppför och vi blev lite splittrade igen för var och en fick ju ta uppförsbackarna i sin takt och så höll det väl på fram till och uppför "betongbacken" eller Klåverödsbacken som den kanske heter eftersom den leder upp till just Klåveröd.
Snart började alla att leta efter sina platser i ledet igen, värsta villervallan men nu fick jag tjoa (läs, ryta på mammavis) till dem att vi inte måste hålla samma plats i ledet heeeela vägen under rundan utan att det faktiskt går att cykla på annan plats i ledet också... det lyssnade gruppen till och snart rullade vi på igen, på två fiiina led så som jag vill ha det ;-)
Men oj, snart kom ju Lotta på Åsen-backen och på vägen fram dit ungefär vid skylten till Klåverödsdammen så hade tydligen Anders J gjort tecken till alla andra att det var fri fart fram till och nerför Lotta så här blev det rena rama vilda Western... Tja, jag var ju inte sen att hänga på honom i värsta intervallracet men när jag märkte att inte så många hängde på så började jag släppa på farten igen, vi som "gruppledare" kunde ju inte bara sticka iväg och lämna de andra. Men det skulle ju visa sig att det bara var jag som missat signalen och att alla kom farande fram på vägen i var och ens egen takt, tjoho vad det gick undan, bara att hänga på alltså om jag inte skulle bli ensam kvar :-)
Sedan kom den ju då... Lotta på Åsen-backen... hej och hå vad mysigt och eftersom jag fick upp ganska bra fart strax innan för att hinna med alla så var det ju bara till att fortsätta så in i backen... där jag även fick köra förbi några stycken som inte ville cykla fullt så fort nerför..... inga namn nämnda... men sedan kändes det ju också bara bra att några redan var långt före och kanske skrämde iväg alla vilda djur som funderat på att passera. Så snart hade jag passerat alla andra utom de tre som låg längre fram och sedan trampade jag på...ordentligt.... och med suddig blick så försökte jag både titta på vägen och på min gps, skulle visa sig att jag faktiskt slog mitt tidigare rekord och denna gång kom upp i hela 75.7 km/h.... OJ ! :-D
Hihi, sedan var det ju bara till att rulla ur den mjölksyra som samlats och snart var vi samlade igen, ja, strax innan korsningen mot Ljungbyhed i alla fall. Här kom ju P-O och Jan på att de kanske skulle svänga vänster direkt mot Klippan utan att följa med fram till torget. Men trots att jag utropade fotosession så var alla de andra så fokuserade på den kommande "viaduktspurten" in till byn så de rullade vidare, jag tjoade, ropade och försökte verkligen göra mig hörd för P-o och Jan´s skull men... näää det hjälpte inte. Så de fick glatt följa med fram till byn och torget för en fotosession där istället, själv tänkte jag dra dem alla i öronen när jag kom fram, just för att de inte lyssnat på mig... men nu är jag ju sådan som (tyvärr) inte kan vara arg så länge. Så lagom tills vi alla var samlade igen så hade det nästan gått över igen och jag samlade ihop dem för fotosessionen där istället :-)
Jag kanske skulle ha en lite visselpipa med mig om det dyker upp fler sådana här tillfällen då gruppen inte lyssnar på mig?
Ja, sedan var det bara Tack och Hejdå till alla, så får vi se hur många vi blir nästa gång, för hur det än är så är det ju roligare om vi är några stycken, delad glädje är ju dubbel glädje, sägs det :-)
Klicka på bilden så blir den större och är lättare att se, stäng sedan på krysset så kommer ni tillbaka hit igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar