Söndagscyklingen i vått och torrt!

Som det kan bli.... eftersom jag redan på lördagen fick reda på att flera inte kunde cykla på söndagsförmiddagen så började ju funderingarna på om vi kanske skulle ta och flytta det till eftermiddagen istället.
Sedan visste jag ju också att de tre som är med i Storbritannien med Ride of Hope inte heller skulle dyka upp eftersom de gav sig iväg på sin resa tidigt på söndagen.
Så då annonserade jag ut både på facebook och på cykelklubben.se att söndagscyklingen skulle starta med samling 15.30 på torget i Ljungbyhed, som vanligt. Nu hade jag även fått en ny bekantskap via fb och det var Anne från Perstorp som skulle vara med för första gången så henne "gaddade" jag ihop med Johan och Finn så att hon kunde slå följe med dem hit på cyklarna. Johan hade redan talat om att han behövde vara tillbaka i Perstorp till 17:30 och då gällde det ju att lägga rundan så att det stämde något så när.
Nåväl vädret hade hela dagen varit lite trist... gråmulet och väldigt disigt, utom precis när jag tvättat bilen och skulle skinna den då lyste solen och jäktade på mig, för att när jag skinnat klart gå i moln igen...
Men, det hade i alla fall inte regnat på hela dagen så det kändes ju bra. För säkerhets skull så tog jag ändå med regnvästen och tryckte ner den i en påse i ena flaskstället på Christopher, sedan tog jag på mig både knä- och armvärmarna... frysekylling som jag är så tyckte jag att det var lite råkallt i luften, brrrr.
På torget stod redan alla samlade när jag och Anders kom rullande dit, Anders med andan i halsen eftersom han bara varit hemma ca 15 min från jobbet i Helsingborg.
Men Monica var på plats och så även Johan, Anne och Finn, så det var ju bara att presentera oss och förklara lite klungkörning för Anne innan vi gav oss iväg på två fina led ut ur byn. Jag hade föreslagit en runda ut mot Vedby-Hjälmsjö-Bälinge och sedan tillbaka via Perstorp för Johans skull men... den rundan blev nedröstad så istället gav vi oss iväg mot Spången-Wessmantorp och vidare via Forestad mot Anderstorp och Djupadal. På vägen innan Forestad så satt det en stor Hare som började springa före oss... såg ju lite kul ut och Johan kunde ju inte hålla sig utan kom på att det var våran Hare... alltså fattar ni, precis som i långlopp så hade vi en hare framför oss... ha ha.. fast haren gav snabbt upp och gav sig in i skogen, tja sådär som hararna i loppen också gör, viker av och låter de andra fortsätta...:-D
Här någonstans så kom det.... regnet..... och det skulle visa sig att det skulle hålla i sig i ca 30 km till, hugaligen vad trist men, vi höll humöret uppe och snackade på i leden upp och ner hit och dit. Johan skämtade till det igen när vi alla rullade över en stor elkabel på vägen och sa... -Akta så ni inte får sladd, tur vi alltid får en komiker med i gänget, eller hur.... :-D
Allt var frid och fröjd och alla verkade ändå tycka om att komma ut en runda, fast efter Anderstorp så utlyste jag ett litet depåstopp, vilket Finn också efterfrågat men inte hunnit säga. Så här stannade vi till och för att ta på oss de extra kläder vi hade med oss... fast inte alla någon envisades med att låta armvärmarna ligga kvar i fickan... hm, inget namn nämnt...men det börjar på A och slutar på s ;-)
Ja, så fortsatte vi då vår lilla runda nerför Djupadalsbacken i flygande fläng fast jag ska erkänna att jag höll igen lite då jag var lite skraj för att flyga omkull på den våta vägbanan. Sedan var det ju uppförsbacken som det kunde spurtas lite i, allt för att hålla värmen eftersom dagens tempo på rundan hölls nere på 25 km/h vilket vi lovat innan start.
Snart kom vi in i skogen och regnet fortsatte att strila fast här var vi ju ändå lite skyddade av träden, men det var redan försent mina strumpor var genomvåta och det kände jag ju särskilt var gång vi spurtade i uppförsbackarna då jag ställde mig upp för att trampa på... hugaligen, blött och kallt. Vi kom ner till Hallaröd där vi vände upp mot Norra Rörum, här mötte vi flera bilar som kom med racercyklar lastade, så vi vinkade glatt och blev ju lite nyfikna vart de varit, fast det skulle vi ju aldrig få veta.
På platten mot Vägasked så körde vi på lite så att alla skulle få upp lite värme och snart så tog vi en funderare på om vi verkligen skulle följa Perstorpsborna ut till Perstorp eller om vi kanske skulle skiljas åt vi korsvägen, tålde att fundera en stund på, lät ju inte jättelockande att cykla ut dit och tillbaka när regnet öste ner och när vi nu var genomvåta och kalla. Men vi fortsatte i alla fall på två fina led hela vägen genom Vägasked-Tornsborg och Färingtofta, bra fart med lite spurter i de långa sega backarna, så härligt trots regnet och de våta vägarna som gjorde att ingen ville ligga på rulle ordentligt.
Vid Korsvägen sedan så stannade vi till för en fotosession, fast nu hade nästan regnet slutat helt men vi beslutade oss ändå för att hålla oss till den tidigare ändrade planen, att skiljas åt här.

Anders J, (Christopher helt ensam eftersom jag står bakom kameran), Finn, Johan, Anne och Monica.

Så efter lite snabbt eftersnackande och fotograferande så rullade vi ter och tre åt varsitt håll, vi utlyste även ytterligare en liten tävling att när vi (Anders, Monica och Jag) var tillbaka på torget och när de andra var tillbaka i Perstorp så skulle vi smsá varandra.... så skulle vi se vilket "lag" som var snabbast. Tja, fungerade väl sådär för när jag smsáde Finn från torget så skyllde de på dålig täckning och att de varit tillbaka sedan läääänge.... hm..rackare! ;-)

Men på vägen till torget från korsvägen så gick det ju riktigt galant får jag ju säga, Anders tog täten, Monica rulle och jag kvastade... fin, fint hela vägen via Spången och Rundelsgatan förbi utebadet, innan vi svängde vänster in mot byn och spurtade till torget :-)

Sedan var det tack och hej till Monica efter att vi bestämt att i eftermiddag så blir det slingan och simning på badet med start 16:30, dit alla är välkomna såklart som vill röra på sig lite ikväll igen, inträde på badet kostar 25:- löpning/promenerande på slingan är gratis!

Idag har förresten Anders haft lite nödvändig cykelvård så både Christopher (till höger) och Anders cykel är nu så fina igen efter den slaskiga rundan...

På onsdag har Anders planer på att köra lite backträning i Dymöllebacken men samling som vanligt på torget i Ljungbyhed strax innan 18, själv arbetar jag både onsdag kväll och söndag förmiddag så jag får väl cykla själv denna veckan....

Lördag och filmtajm...:-)

För några dagar sedan så hade en cykelkompis till mig, Anders Nannor N, fått en förfrågan om vi skulle vilja vara med på en reklamfilm för utomhussporter i Nordvästra Skåne.

Vi i Ljungbyhedsgänget hade ju en sådan förfrågan och varit med om sånt tidigare också och det var ju riktigt skoj att få ännu ett tillfälle att visa upp vår fina cykelmiljö här vid Söderåsen.

Så jag skickade iväg frågan vidare till Anders J, Finn och Monica vilket Nannor hade gjort med Jan och Madde P, nu kunde inte Anders J vara med då han jobbade hela dagen men vi andra samlades på torget kl.9 i morse.

Lite klurigt och lurigt väder då det regnat ganska mycket under dagen, men vad vi läst så skulle det vara uppehåll några timmar på förmiddagen så där hade vi ju tur.

Efter lite snackande så bestämde vi plats och hur vi skulle göra så då blev det att vi cyklade ut till asfaltsrakan efter Bonnarp, där är det ju öppet landskap och Söderåsen ligger så fint i bakgrunden. Så Per Nilsson som fotograf/filmkillen heter körde i förväg dit med bil och vi sex rullade dit med cyklarna. Nu var ju vägarna fortfarande lite våta så vi tog det lugnt och försökte att inte smutsa ner oss för mycket på vägen dit, även om det ju stänkte en hel del på de som låg på rulle.... vilket jag inte gjorde...hihi, smart va? ;-)

Men nåväl vi kom dit och sedan var det bara att göra som Per sa till oss, så det blev till att cykla lite hit, lite dit, lite snabbt och lite sakta fast det skulle se snabbt ut..... klurigt.. men hela tiden på två fina led, härligt!

Mycket skratt och håll igång i gruppen under tiden så det vilade liksom inga ledsamheter där precis.

Så när vi sedan var färdiga så ville han ta en stillbild på oss med sin kamerautrustning och jag passade då på att fråga om han inte kunde ta någon stillbild på oss med Söderåsen i bakgrunden, vilket han ju gärna gjorde.

Så här är i alla fall resultatet på de två bilderna, filmen och det kommer ju senare, vilket vi ser fram emot :-)

 Finn, Monica, Madde, Nannor, Jan och Jag!

Efter de bilderna så bjöd han oss på gofika på Ljungbyheds Konditori, så då rullade vi tillbaka till Ljungbyhed och fikade tillsammans med mycket cykelsnack under tiden, trevligt.

I morgon är det ju söndag och då brukar vi ju samlas på torget på förmiddagen men.... nu har jag fått besked att det är många som INTE kan då, så jag tänkte att om någon är intresserad av lite lugnare cykling på eftermiddagen så är det bara att höra av sig till mig.

(Som vanligt så går det att klicka på bilderna så blir de lite större, stäng sedan på krysset på den fliken.)

Ledig onsdag :-D

Idag var det alltså en ledig dag från jobb, lite lyxigt kan jag tycka att vara ledig sådär mitt i veckan men i gengäld så jobbar jag en delad tur i morgon. Med delad tur menas att jag först arbetar mellan 7:30-12:30 för att vara ledig i 3 1/2 timme och sedan jobba igen mellan 16-21... hinner precis hem på den lediga tiden och fixa ihop lite lunch och sola lite kanske innan jag kör tillbaka igen.
 Men idag började jag faktiskt med en cykelrunda.... ja, eller först åt jag ju frukost, körde en maskin tvätt och hängde upp den och fixade med lite annat men sen..... tog jag en cykelrunda :-)
Tog förresten en bild av trädgården också för det var ett så härligt somrigt ljus i Blodboken och i resten av trädgården.

Cykelrundan ja, jag hade tänkt mig att cykla i lugnt gemak hemifrån och till jobbet, allt för att se hur lång tid det tar ifall jag ska börja cykla dit istället för att köra bil. Men det lugna tempot var för att jag ju sedan kommer att cykla med Bowie istället, alltså min CykloCross och jag tänker ju inte komma till jobbet helt svettig heller utan lugnt och fint utan stress....
Så då rullade jag iväg på Christopher mot Bonnarp och vidare till Krika där jag svängde höger, vilken dag, vilket väder helt otroligt fint och hela Söderåsen såg så mysig ut i sin grönska och med himlen så blå i bakgrunden, härligt!
Nåväl vidare mot Klippan fast jag tog vänster så att jag rullade via Stackarp, här har de ju lagt ny fin asfalt hela vägen in till Klippans industriområde, ojoj, som att bara glida fram i full fart... eller nä, i lagom fart var det ju ;-)
Väl framme i Klippan så körde jag raka vägen fram förbi alla industrier och faktiskt förbi en före detta arbetsplats där jag varit anställd i 13-14 år, nämligen. Klippans Bokbinderi. Men jag fortsatte alltså ner till stora vägen mot Ängelholm där jag svängde höger upp till rondellen, ja, sen var det ju inte långt kvar efter att jag svängt höger igen in mot Klippan.
Jag rullade hela vägen in till jobbets ytterdörr där jag stannade och kikade på klockan, så himla bra 29 minuter visade mätaren så om jag lägger till ca 5 minuter för att ta Bowie istället de 15 kilometrarna som det visade sig vara, så borde det ju gå jättebra att cykla hit på morgonen när jag börjar 7 och slutar runt 13-14.

Nu kunde jag ju inte bara vända och cykla iväg igen utan att ha hälsat på mina jobbekompisar så med en mini-sten mot fönstret så gjorde jag dem uppmärksamma på att jag var där ute och så fick jag pratat lite med de två som var där innan jag rullade vidare igen.
Så mot Kvidinge och Vrams Gunnarstorp rullade jag i strålande sol och inte mycket vind.... lyx lyx
riktig vardagslyx, särskilt med tanke på att väderrapportörerna pratat om regn framåt eftermiddagen. Det fanns alltså stor risk att onsdagscyklingen skulle tvingas ställas in, vilket den ju faktiskt blev just på grund av både regn och åska......... tyvärr, men det visste jag ju inte då.
Så jag sparade lite på krafterna inför kvällen och tog backarna i lagom takt, först upp och ner till
Vrams Gunnarstorp, här var det förresten en lastbilschaufför som jäktade på och gjorde en lite dumdristig omkörning. Jag låg redan så långt ut som jag bara kunde i vägrenen eftersom jag hörde honom komma och eftersom det kom ännu en lastbil framifrån.... som fick sakta in eftersom han bakom i alla fall skulle köra om, vilken tok! Jag kunde inget annat göra än att hålla andan och därefter skaka på huvudet, vilket jag såg att även den mötande chauffören gjorde, mycket dumdristigt av den andra tycker jag..... men, men jag fortsatte ju efter detta och var snart framme i Norra Vram för att svänga  vänster och även ta mig uppför Åvarpsbacken, sedan blev det både lite upp och lite ner, lite hit och lite dit hela vägen upp till Stenestad och vidare till Klåveröd och nerför Lotta på Åsen-backen.
Men denna gång tog jag det verkligen lugnt nerför Lotta.... för tänk om det hänt något där när jag var helt själv..... hugaligen kunde ju blivit liggande i timmar utan hjälp.
Men alltså lugnt och fint utan incidenter med vidare rull in till byn och till Hemköp för att kolla om Fiskbilen var där, men tyvärr där sprack min lunchplan med Norsk Abborre, för Fiskbilen hade semester ... rackarns. Bara att vända och rulla hemåt igen genom byn utan fisk men glad och supernöjd efter en härlig runda på 5.1 mil och hela dagen fortfarande framför mig, nästan i alla fall ;-)

Söndagsrundan med gofika!

Tja, nu är då midsommaren över för detta året och nu blir dagarna kortare igen och....... nä... vänta nu sådana tråkigheter behöver jag ju inte skriva om, vi är ju mitt i sommaren och även mitt i cykelsäsongen så än finns det många långa cykeldagar att se fram emot. Det finns ju även ett och annat motionslopp att fortsätta hålla sig i form för att orka ta sig igenom :-)
Så nu ska jag berätta om något trevligare nämligen söndagens lilla cykelrunda. Återigen hade vi ju fått lite förhandsbesked om att några tänkt dyka upp på torget till samlingen, även denna gång hade vi också fått besked från vissa som inte kunde medverka. Men som vanligt så var det ändå med lite spänning som jag (eller vi) rullade fram till torget strax innan 10.
Några hade cyklat dit och någon hade kört bil dit, men summa sumarum denna dag så skulle det visa sig att vi var sex stycken cyklister som skulle rulla ut från byn tillsammans. Efter lite snick snackande om vilken runda som passade alla och annat smått och gott så gav vi oss iväg.

Mot Spången och Riseberga på två jämna och såklart fina led, fattas bara ;-)
I lagom tempo så rullade vi på upp, ner, hit och dit med en sol som var precis lagom fast med vindar som var lite mer kiviga, men där inne i skogarna mot Perstorp så var det ändå lite lä av träden.
Vi stannade till vid stoppet/väjningsskylten utanför Perstorps Golfklubb eftersom det var en bil som skulle passera och här passade jag då på att leta upp och sätta igång min karta på min Garmin 800. Jag visste ju inte riktigt vilka vägar som vi skulle cykla på idag men eftersom Anders lagt in dem i gpsén så kändes det ju bra att ha kartan uppe. Så gav vi oss iväg igen och när vi passerade både Johan´s och Johnny´s hus i Perstorp så vinkade vi glatt, fall i fall de kikade ut just då.
Sen var det vidare igenom Perstop och mot Bälinge, tyvärr så hade de varit framme och lagt ny beläggning på en sträcka där.... hugaligen vad det riste och hoppade, hm jag som tyckt att den vägen varit jättefin tidigare. Nåväl, på denna vägen hade vi ganska bra medvind så tempot höjdes efterhand hej och hå vad fint det gick, men jag utlyste ändå ett litet depåstopp vid Bälingecamping, det har ju liksom nästan blivit lite av en tradition att stanna till där och.... pudra näsan lite. Fick även bli ett litet foto på mig eftersom jag denna dag hade CykelCity tröjan på mig och inte trott att jag skulle komma med på veckans gruppbild. Vilket ju skulle visa sig senare att jag visst det gjorde...

Men, men, efter stoppet där så rullade vi vidare och ut snart var vi ute på stora vägen där det för säkerhetsskull utlystes 1 led, jisses vad bilarna körde på och inte låtsades de om att vi var där... full gas och stolliga omkörningar. Sån tur var så skulle vi ju snart svänga vänster igen och ner mot Hjälmsjö-Örkelljunga så på den vägen blev det återigen 2 fina led och det i mycket bra fart...om jag får säga det själv. För ner mot Hjälmsjö så var det jag och Åke som var framme och drog och "någon" tyckte inte att vi cyklade snabbt nog så jag trampade för kung och fosterland (samtidigt som jag försökte kika på min Gpskarta) allt för att denne "någon" skulle bli nöjd med farten, inga namn nämnda ;-)
Väl nere vid Vedbyvägen så svängde vi för ovanlighetens skull höger så att vi skulle cykla ut ur och runda Örkelljunga på en väg som vi aldrig cyklat tidigare, alltid lika spännande att se vilka vägar Anders letat fram via datorn där hemma.
Men visst hade han lyckats ännu en gång då det visade sig vara både fina men samtidigt ganska tuffa vägar med några gupp och några kluriga svängar. Alla var glada och nöjda i klungan och denna gång var vi inte så noga med att hålla våra platser utan när/om det inträffade något stopp vid korsningar eller annat så "blandade vi leken" som Åke uttryckte det. Visst är det roligare så också för då blir det ju också automatiskt att det oftare blir mer snackande i klungan, för hur roligt är det att mil efter mil sitta bredvid samma person... ja, eller ok det kan ju vara trevligt det också men det blir liksom fler samtalsämnen som ventileras när partnern byts ut lite då och då :-D
Snart hade vi i alla fall kommit runt hela Örkelljunga och var på väg till Eket och Kyrkvägen som skulle ta oss vidare mot Vedbyvägen och Klippan. Fast innan dess så skulle vi ju cykla en bit på stora vägen igen.... åter på 1 led alltså, hugaligen samma sak igen med dessa bilister som litade så fullständigt på att vi skulle hålla oss på 1 fint led så de gjorde den ena knasigare omkörningen efter den andra, här gällde det att jag hade tungan rätt i mun när jag drog hela klungan efter mig fram till avtagsvägen.
Nåväl, vägen som vi sedan hade framför oss var ju av en mindre sort och därmed mycket mindre trafikerad så här kunde vi gå tillbaka till de 2 leden igen och det rullade på ganska bra. På sträckan ner till Vedby så kände jag att lite extra energi inte skulle skada så jag passade på att ta en gel, bläää inte var den god inte.. det var en gel som jag fått i min Godiebag efter London loppet, den skulle smaka Apelsin men, nja vet egentligen inte vad den smakade men inte var det gott... men förhoppningen var i alla falla att jag kanske skulle kunna vara lite piggare resten av rundan.
Vid Vedby så annonserade P-O att eftersom han ju cyklat till samlingen i Ljungbyhed på morgonen så kunde han ju hoppa av klungan när vi passerade nästan utanför hans hem i Klippan, lite motvilligt gick vi med på detta. Vi vill ju så gärna att alla är med heeela vägen och i alla fall gofikar tillsammans, men ok, efter ett litet stopp med fotosession så lät vi honom cykla hemåt och vi sa hejdå till honom innan vi fortsatte mot Stackarp.

Så var vi bara fem cylkister som rullade vidare ner och upp igen, svängde så höger i Stackarp för att ta oss via Dymöllan upp till Stenestad. Plötsligt ger Anders tecken för 1 led...? Jag kikade framåt och jag kikade bakåt men jag såg inga hinder på vägen någonstans så jag blev ju lite fundersam men det var ju bara att hänga på "vingen" där bakom eftersom jag låg sist och full fart blev det på ledet. Fick svaret senare att det var för vindens skull som han utlyst det och det var kanske smart även om jag inte märkte av vinden så mycket där jag befann mig men det kanske var just tack vare vingen som blev där ;-)
Upp till Stenestad så var det, som alltid, fri fart upp vilket vi också tog... några hade lite mer bråttom och mer ork än andra och några tog det lite mera lugnt och kikade på naturen på vägen upp, mysigt.
Efter att alla var samlade igen så var det 2 led igen till Stenestad där vi svängde vänster och vidare vänster igen mot Klåveröd, bra fart på alla ben nu för det var ju snart gofikedags.
Sedan tror jag faktiskt att den där gelen nog gjorde nytta för mina ben var nu mycket pigga och spurtsugna, men nu var det alltså dags att stanna till på Klåveröds Vandrarhem och Café dit vi smsát redan på lördagen för att höra så att de hade öppet eftersom vi visste att Ljungbyheds Konditori skulle ha stängt på söndagen.. Anders hade ju också passat på att ringa Monika vid stoppet i Klippan så även hon kom efter en stund och fikade med oss, kul att hon kunde komma trots att hon inte cyklat med oss :-)
Mycket gott smaskade vi i oss där och jag tog ett stort Mjölkglas tillsammans med en "cyklistkaka" som hon kallar den eftersom vi oftast ta en sådan när vi kommer dit, det är en mumsig sak med massa olika nötter och knäckig smet som håller ihop den....mmmmmm. Några tog också en CocosToscakaka med grädde.... någon också med extra mycket grädde, återigen...inga namn nämnda...

Efter fikat så blev det ytterligare en fotosession framför Midsommarstången.......

... innan vi sa hejdå till Åke som cyklade åt sitt håll och till Monika som ju skulle ta sin bil hem igen. Nu var det ju bara fram till Lotta på Åsen-backen kvar och efter det lite avrullning av mjölksyra fram till Ljungbyhed.
Lotta på Åsen-backen ja, hm... blev väl inga rekord men själv var jag uppe i 73 km/h men alla de andra tog det ganska lugnt idag, var någon som passerade mig i backen men med tårar i ögonen så är det svårt att se vem, men väl nere så blev det återsamling efterhand som alla rullat ner.
Väl på torget så blev det lite eftersnack innan Finn rullade iväg sista biten i medvind till Perstorp och jag hoppas att han slapp regnet som hängde i luften och Jan han lastade in både sig och sin cykel och begav sig till Klippan.
Jag hoppa satt alla var nöjda med dagens runda som för oss slutade på ca 11 mil och det hade ju varit ganska skönt väder, inte för varmt och inte för blåsigt utan sådär, svenskt lagom :-D
Nästa samling blir väl troligen på onsdag på torget strax innan 18, men vädret får bestämma...... vid regn så ställer vi in det.

PS: Som vanligt klicka på bilderna för då blir de större och lättare att se, sedan stänger man på X-et för att komma tillbaka till bloggen igen.

Onsdagscyklingen och Glad Midsommar :-)

Ojdå, vad dagarna går fort nu... eller som vanligt ;-) Är dessutom ledig i tre dagar nu från jobbet så då kan jag ju koppla av lite extra, så mysigt, bara solen håller sig framme vilket den verkar ha lite problem med.
Jag sitter nu och lyssnar på Laleh, stoppar i mig några Pollygodisar (ja, någon last måste jag ju ha...) och tänkte berätta om onsdagens cykling men, får ju inte glömma att önska er alla... eller hur många det nu är som läser, en riktigt ....

Sådär, nu är det gjort och jag hoppas att ni får en fin dag, trots lite knasväder :-)

Onsdagen ja, jag var ledig lite under den eftermiddagen och hann med att få besked om att några inte skulle komma att dyka upp på cyklingen men som vanligt så fick jag även små hintar om att någon eller några skulle dyka upp, alltid lika kul. Men också alltid lika spännande med ovissheten om att aldrig veta exakt hur många vi skulle bli eller vilka som väntade på torget.
Men det var ju bara till att klura ut en runda som skulle kunna passa alla, just det hjälpte maken till med eftersom han trots jobbjour skulle kunna vara med han också denna gång och när klockan närmade sig 18 så klädde vi oss och rullade fram till torget. Där stod P-O och väntade punktlig som vanligt och redan uppvärmd eftersom han cyklat från Klippan. Strax efter så rullade det in cyklister från alla håll både med cykel och bil så när klockan var 18 så var det hela 9 cyklister som var redo för en runda, härligt!
Vi körde en lite presentationsrunda och en snabb genomgång om vilken runda vi tänkt att ta plus lite regler/anvisningar om klungkörning då det var två nykomlingar som tänkt vara med denna gång. Sedan rullade vi iväg med mig och P-O i täten, ut från byn på så småningom... två fiiina led. På vägen till Spången är det ju 50 Km/h som gäller på vägen men det hindrade inte en personbil av modell större att köra om hela klungan trots att han ändå hade en mötande Linjebuss framför sig....hugaligen vilken stolle. Men i alla fall när vi kom till Spången så var det rakt fram som gällde ut mot Wessmantorp och Forestad, i bra tempo på de fina vägarna och i riktigt härligt sommarväder. Vilken kväll strålande sol, inte mycket vind och ljumma vindar mot bar hud, sedan alla dofter av Jasminbuskar och gräs/hö som bara väntade på att få bli pressat.
Vid Forestad så svängde vi höger mot Röstånga. Alla tjattrade på i ledet och farten var precis lagom för att orka snacka med ändå så att man fick ta i lite emellanåt när det kom lite "gupp".
I Röstångakorsningen så blev det ett litet stopp för passerande bilar innan vi kunde ge oss ut på den lite större vägen som skulle ta oss till Billinge och vidare ut på landet till Ask. På den lite mindre vägen till Ask så var det en så härlig feeling i klungan, alla glada, nöjda och spralliga i benen, vilken kväll. Några rådjur spanade på oss ute på åkrarna och de såg så rogivande ut där de stod.
I Ask blev det ytterligare ett litet stopp när vi skulle över stora vägen mot Konga-Klåveröd, några var lite modigare än andra.... så det blev lite splittring i leden och klungan men... efter lite styrande så var snart alla tillbaka på sina platser i ledet igen, var nog första gången som alla verkligen ville hålla sin plats i ledet trots flera stopp, undrar hur länge det skulle hålla egentligen ;-)?
Men vi rullade i alla fall vidare på den härligt breda vägen och trots den lilla motvinden som nu visade sig komma så hade vi väl ganska lagom fart tyckte jag. Vi passerade Konga och svängde sedan höger ner till Åkarpsmölla där vi rullade förbi riktigt gamla fina gårdar, synd att de inte längre används som förr... de såg nämligen lite smått slitna och övergivna ut.
Nu började snart vägen gå uppför och vi blev lite splittrade igen för var och en fick ju ta uppförsbackarna i sin takt och så höll det väl på fram till och uppför "betongbacken" eller Klåverödsbacken som den kanske heter eftersom den leder upp till just Klåveröd.
Snart började alla att leta efter sina platser i ledet igen, värsta villervallan men nu fick jag tjoa (läs, ryta på mammavis) till dem att vi inte måste hålla samma plats i ledet heeeela vägen under rundan utan att det faktiskt går att cykla på annan plats i ledet också... det lyssnade gruppen till och snart rullade vi på igen, på två fiiina led så som jag vill ha det ;-)
Men oj, snart kom ju Lotta på Åsen-backen och på vägen fram dit ungefär vid skylten till Klåverödsdammen så hade tydligen Anders J gjort tecken till alla andra att det var fri fart fram till och nerför Lotta så här blev det rena rama vilda Western... Tja, jag var ju inte sen att hänga på honom i värsta intervallracet men när jag märkte att inte så många hängde på så började jag släppa på farten igen, vi som "gruppledare" kunde ju inte bara sticka iväg och lämna de andra. Men det skulle ju visa sig att det bara var jag som missat signalen och att alla kom farande fram på vägen i var och ens egen takt, tjoho vad det gick undan, bara att hänga på alltså om jag inte skulle bli ensam kvar :-)
Sedan kom den ju då... Lotta på Åsen-backen... hej och hå vad mysigt och eftersom jag fick upp ganska bra fart strax innan för att hinna med alla så var det ju bara till att fortsätta så in i backen... där jag även fick köra förbi några stycken som inte ville cykla fullt så fort nerför..... inga namn nämnda... men sedan kändes det ju också bara bra att några redan var långt före och kanske skrämde iväg alla vilda djur som funderat på att passera. Så snart hade jag passerat alla andra utom de tre som låg längre fram och sedan trampade jag på...ordentligt.... och med suddig blick så försökte jag både titta på vägen och på min gps, skulle visa sig att jag faktiskt slog mitt tidigare rekord och denna gång kom upp i hela 75.7 km/h.... OJ ! :-D

Hihi, sedan var det ju bara till att rulla ur den mjölksyra som samlats och snart var vi samlade igen, ja, strax innan korsningen mot Ljungbyhed i alla fall. Här kom ju P-O och Jan på att de kanske skulle svänga vänster direkt mot Klippan utan att följa med fram till torget. Men trots att jag utropade fotosession så var alla de andra så fokuserade på den kommande "viaduktspurten" in till byn så de rullade vidare, jag tjoade, ropade och försökte verkligen göra mig hörd för P-o och Jan´s skull men... näää det hjälpte inte. Så de fick glatt följa med fram till byn och torget för en fotosession där istället, själv tänkte jag dra dem alla i öronen när jag kom fram, just för att de inte lyssnat på mig... men nu är jag ju sådan som (tyvärr) inte kan vara arg så länge. Så lagom tills vi alla var samlade igen så hade det nästan gått över igen och jag samlade ihop dem för fotosessionen där istället :-)

Från vänster Anders J, Jan, Gunilla, P-O, Nocke, Kenneth och Victor, sittande har vi Nannor.
Jag kanske skulle ha en lite visselpipa med mig om det dyker upp fler sådana här tillfällen då gruppen inte lyssnar på mig?
Ja, sedan var det bara Tack och Hejdå till alla, så får vi se hur många vi blir nästa gång, för hur det än är så är det ju roligare om vi är några stycken, delad glädje är ju dubbel glädje, sägs det :-)

Klicka på bilden så blir den större och är lättare att se, stäng sedan på krysset så kommer ni tillbaka hit igen.

Inget bloggat eller cyklat, bara jobbat.

Det blir ju sådana dagar ibland.... när det inte blir någon cykling och inte heller något bloggat, tyvärr.
Men jobbat har jag gjort och idag var jag på introduktionsdag med jobbet, en heldag mellan 7 och 17... phuuu så trist att vara inne en dag som denna med strålande sol och riktigt sommarväder. Fast morgondagens arbetsdag är lite kortare då jag börjar 7 och slutar 12:30, härligt om nu dett fina vädret håller i sig, annars kan jag ju nästan lika gärna jobba och tjöna en extra peng.

I går hittade jag ju målfotot från årets Halvvättern, så det unnade jag mig att beställa, kuligt att ha :-)

Det kan ju dyka upp fler bilder på nätet sedan eftersom det var en fotograf som tog bilder på oss vid två olika tillfällen, så det kan ju bli spännande att se hur de blev.... om vi nu fastnade...

I morgon kväll så är det ju tänkt att det ska bli lite onsdagscykling så som vi brukar så om man vill vara med där så kan man ju komma till samlingen vid torget strax innan 18:00 för då rullar vi iväg, jag kommer att stå där i alla fall. Så får vi se vart vi rullar och hur vi rullar, lite hit och lite dit kanske.

Välkommen den som vill, orkar, vågar och kan!

Somrig söndagsrunda i lite backar.

Idag var det alltså söndag och som jag skrev i den lilla bloggen tidigare så skulle vi ge oss ut på den sedvanliga söndagscyklingen.
Det är ju alltid lika spännande när vi rullar fram till torget vid samlingstiden, idag var den även tidigarelagd en hel timme så frågan var om någon dykt upp?
Vi hade ju som vanligt utlyst om rundan på cykelklubben.se och där fått besked av någon som inte kunde dyka upp idag.... men det var ju fortfarande många som inte lämnat något besked alls och i och med att det varit Vätternrundan denna helg så gissade vi väl också på att några varit upptagna med det.....
Men när vi kom till torget nästan prick kl.9.... ja, jag vet att det var jag som sinkat, men då stod där i alla fall en cyklist borta vid fiket... så när vi rullade fram till trädet mitt på torget så kom denna cyklist snabbt närmare.
Det visade sig att det var Åke som ville vara med oss idag, han erkände att han funderat på att vara med flertalet ggr tidigare eftersom han följt oss vi mina bloggar....men nu var det i alla fall dags.
Så vi presenterade oss och förklarade upplägget på dagens runda, sedan hade vi också en liten genomgång hur det fungerar att cykla i klunga och vilka tecken vi använder oss av när vi cyklar. Sedan rullade vi iväg på ett litet fint led.... ja, verkligen litet eftersom det faktiskt bara var vi tre som var med idag. Vi tog vägen mot Bonnarp, Krika och Klöva hallar sedan vänster mot Dymöllebacken, där vi utlyste fri fart upp. Eftersom vi hade planer på att ta oss uppför flera backar idag så tog vi det ganska lugnt alla tre och uppe på samlingsplatsen stannade vi till då jag ville reflektera lite hur det gått för oss så långt.
Jag har ju kommit in på en utbildning på Munka Folkhögskola, som börjar i augusti och där kommer jag att bli bland annat Hälsocoach och PT, så jag tänkte att jag ju redan nu kunde praktisera detta lite.
Så när vi stannade till där så kunde jag upprepa eller förtydliga några tecken och även förklara några saker till som är viktigt att veta när man kör tillsammans med andra, sedan kunde vi ju också fråga Åke vad han tyckt om cyklingen hittills.
Sedan rullade vi vidare upp mot Stenestad där vi svängde vänster mot Kågeröd, fint rull nerför de
branta backarna och segt uppför de andra som gick uppför, men snart var vi nere i Kågeröd där vi

svängde höger mot Billesholm där vi passerade utanför Andreas hus.... men där var nog ingen hemma... ganska bra tempo hela tiden trots lite motig vind.
Vidare sedan mot Norra Vram... precis innan vi svängde höger mot Åvarpsbacken så skymtade vi ett helt gäng cyklister på en parkering mitt emot kyrkan, såg ut som ett helt team som nog skulle ge sig ut.
Vi fortsatte i alla fall mot Åvarp där det åter var fri fart uppför, götapetter vad det värkte i mitt knä där i backen trots att jag ju hade knävärmare på, men jag tog mig upp om än lite saktare än jag brukar medan de andra två var lite mer rappa i benen här. Nåväl vi rullade sedan vidare i lagom segt tempo upp mot Stenestad där vi denna gång svängde höger och vid korsningen mot Klåveröd vänster.
Vilken dag.... så varmt så soligt och det med en riktigt fint blå himmel, som gjort för fin cykling :-)
Men än hade vi en bit och någon backe kvar, vi svängde höger i Klåveröd mot Knutstorp och det gick med riktigt bra fart nerför "betongbacken" och på vägen fram mot Knutstorp så stannade vi till för lite fotosession. Så fint att få med både kossor, en traktor, landskapet och två cyklister på en och samma
bild!

Snart var vi tillbaka i Kågeröd men där skildes våra vägar så vi tackade Åke för idag och vi sa att han var välkommen tillbaka när han vill, det är ju alltid kul när det kommer fler och vill cykla med oss :-)

Sen så fortsatte jag och Anders J vår väg upp från Kågeröd till Klåveröd igen, men vid de fina dammarna strax innan Finstorps strövområde så utlyste jag ännu ett stopp. Vi kunde ju inte bara svischa förbi utan att ta en liten bild, det var ju så många andra ställen som jag velat stanna vid idag eftersom allt såg så fint ut så somrigt och så lantligt vackert. Så här blev det alltså några bilder en på dammen på höger sida med sin spegelblanka yta och sedan på dammen på vänster sida och här tog jag också chansen att vara med på bild tillsammans med Christopher.

Jag fick ju även en lite återhämtning av mitt knä här innan vi segade oss vidare uppför. Ja, sen var det ju bara att ta vägen in till höger mot Klåveröd och väl där vänster igen mot Ljungbyhed. Härligt tempo nerför Lotta på Åsenbacken, min mätare uppnådde 69,6 km/h, fast jag såg inte riktigt eftersom ögonen tårades så mycket, härligt!

Sedan var det bara till att rulla av benen den sista biten hem efter en riktigt fin runda med goa backar.
Det hela slutade på 82 km och ca 750 höjdmetrar och det på ett snitt på ca 28,7 km/h, mysigt trots kivande knä........

Söndag som lovar sol....

Igår var det arbetsdag, i alla fall till 14 sedan så blev det lite biltvätt när jag ändå var i Klippan, men när jag väl var hemma så fick jag ett sms från Monika med en fråga om jag ville rulla en runda med henne?
Visst ville jag det för det var ju evigheter sedan vi cyklade ihop senast.....
Så det gjorde vi, 4 fina mil blev det med mycket tjejsnack och tissel tassel i ett riktigt rullerundetempo.....mysigt som avkoppling från omvärlden :-)

Nu är det ju söndag och vi håller på att göra oss iordning för lite söndagscykling, ingen har nappat på våra "inviter" så vi lär nog bli ensamma idag.... men vad gör väl det då har vi ju hela Söderåsen och alla backarna för oss själva... ;-)

Ha det gott så får jag väl se om det blir en liten blogg om dagens cykling, senare under dagen, fast jag hade ju tänkt sola lite idag också.... gäller ju att passa på när jag är ledig och när solen skiner så fint :-D

Vardagslyx med mycket vind!

Visst är det lyxigt!
Att en helt vanlig torsdag vara ledig från jobbet och kunna ge sig ut och cykla hela förmiddagen.
Ja, sådan tur hade jag idag, att jag inte hade något jobb som väntade på mig... jag är ju numera timvikarie som Undersköterska på Klippans Kommuns korttidsboende....fast bara till i augusti för då ska jag börja studera men det är en helt annan historia, men idag var jag alltså ledig.
Så när Bertil hörde av sig så var vi ju genast med på noterna, dels för att det inte blev någon onsdagscykling igår på grund av regnet men också för att mitt knä kivat med mig och alltså behövde sig en omgång på cykel.
Vi bestämde träff kl.09 och var väl lite fundersamma på vad vädergudarna hade för plan för oss, det blåste nämligen ordentligt med friska vindar.

Som den frysekylling jag är så åkte både arm och knävärmarna på och även en regnväst packades med i ett av flaskställen på Christopher.
När Bertil kommit och vi var klara för avfärd så hade nog klockan hunnit bli några minuter över 9 men solen hade även börjat kika fram lite mer, skönt.
Sedan rullade vi iväg och ut ur byn mot Spången och sedan vänster mot 21:an- Kåshässle- Bälinge
där jag förresten passade på att pudra näsan lite på Campingens damrum....
Vidare mot Örkelljunga och Eket.... hela tiden friska vindar men vi kämpade på och turades om att dra lite mer och lite mindre beroende på hur vindarna var och på hur man tyckte att man orkade. Men framåt kom vi och det i ett ganska bra tempo med tanke på att det inte fanns tillstymmelse till medvind ännu. När vi kom ner till Östra Ljungby så fick vi vänta i korsningen ett tag på grund av mycket trafik innan vi kunde fortsätta vår färd mot Åstorp. Strax innan korsningen vid Tranarpsbron så tro det eller ej men plötsligt så kom det en båt och körde om oss........ ja alltså båten var ju på ett släp som drogs av en bil men ändå, ganska skoj var det... tyckte jag.
Anders däremot han blev genast på hugget och gick in i sin roll som lots ... han trodde nog att båten behövde lotsas så han gav sig iväg och lade sig på rulle bakom båten.... hej och iväg med honom, vilken skjuts han fick där i några hundra meter, men väl nere i korsningen så väntade han in oss igen och bra var ju det för den där motvinden ville vi ju inte kämpa ensamma i Bertil och Jag.
Så när vi kom till Åstorp så behövde Bertil ett litet depåstopp för inhandling av dricka, passade ju bra eftersom vi skulle passera OJ så då svängde vi in där lite snabbt, för att sedan ge oss iväg förbi Tingvalla och ut mot Vrams Gunnarstorp. Äntligen lite medvind...gott med fart hela vägen till Norra Vram där vi svängde upp mot Åvarpsbacken.
Här segade vi oss upp med något trötta ben i alla fall Jag och Bertil... för Anders stack en bit i förväg, men jag kom snart in i andra andningen och jagade efter honom, sedan var det bara till att rulla ur mjölksyran på vägen igenom den fina skogen, det böljande landskapet och vidare upp till Stenestad.
Ja, sen var vi ju snart hemma, bara att rulla nerför Lotta i ett friskt tempo och sedan vidare fram till byn där vi beslutade oss för att som pricken över i ta en gofika också.....gott med några glas riktigt
kall chokladmjölk. Fast de andra nöjde sig ju inte med det utan jag tror att det var både wienerbröd och Budapestbakelse som slank ner men vem som åt vad låter jag vara osagt.....;-)
Men vilken förmiddag och fast vi hunnit med att cykla 9 mil och gofikat så var klockan bara lite över 12....härligt!

Halvvättern 2014, vilket äventyr!

Eftersom det var lite i sista stund som vi anmält oss till detta lopp, då vi varit lite tveksamma till det plus att jag ju inte visste om jag var ledig nu när jag är timvikarie, så fick vi också lite sena starttider....11:26 närmare bestämt.
Detta kunde ju vara skönt med tanke på att vi ju inte skulle bli omkörda av så många stora klungor.....  men hm, det skulle ju visa sig att det ju är minst lika jobbigt att köra om mängder av cyklister också.
Men, men, för att ta det från början så.... eller tja, var ska jag egentligen börja...
Tack vare den sena starttiden så hade vi ju planerat att gå upp i ottan på söndagen och köra till Motala lagom till att vara där uppe ca 1 1/2 timme innan start, men... mitt i kvällsmaten vid ca 18 tiden på lördagen så fick Anders en snilleblixt och sa att vi ju faktiskt skulle kunna köra upp redan på nu på kvällen och ta in på något hotell i närheten.
Oooops, sagt och gjort efter ett samtal till Scandic hotell i Linköping så packade vi en väska med necessär och ett ombyte och stack iväg, cyklarna var ju liksom redan packade och alla cykelkläder mm mm också.

Riktigt fin solnedgång lagom när vi kom vid Vättern.

Så vid 23 tiden så kom vi fram och tog med oss cyklarna in i ett cykelförråd, checkade in på ett litet rum med två små sängar..... var nog det minsta rummet de hade för till och med receptionisten frågade Anders om han verkligen visste vilket rum vi bokat. Hihi, helt ok för oss vi skulle ju bara ta chansen till att vara lite piggare till loppet än att ha suttit i bil i 3 1/2 timme innan. Nu skulle det ju finnas chans att äta frukost i lugn och ro, tillsammans med många andra cyklister i och för sig, men också att vara något bättre utvilade med bara ca 45 minuters bilresa till starten.
Kändes så bra när vi kom till Motala eftersom vi minsann lyckades få samma parkering som vi (eller jag) haft flera år nu, nära och bra så att vi kunde rulla fram till torget och plocka ut våra nummerlappar och chipet till hjälmen. Där var det ett virr varr som vanligt men ändå lite lugnare än till riktiga Vätternrundan.

Sedan var det bara till att relaxa och kolla in alla andra som också skulle cykla denna dag.

Jag hade hört innan att det skulle ha varit närmare 7500 anmälda men det hade tydligen bara kommit 6311 stycken till start, men när vi rullade ner till torget så vimlade det av cyklar och cyklister.....ojoj. Men vi hade så gott om tid så vi tog det lugnt och fick se klunga efter klunga ge sig av, bland annat Roberto Vacchi' s stora gäng med sina neongula tröjor med det blå bandet på som visade att de bland annat stöder Protataforskningen, jag tror de körde i minst två kanske tre...olika startgrupper då de var över 130 cyklister.

Sedan mååånga andra med olika dressar och klubbkläder såklart.

Men snart började i alla fall klockan närma sig vår starttid och vi började kika efter Jan Nilsson från Klippan, då han ju också fått samma starttid som oss, kanske tack vare att jag tjatade lite på honom så att han fick tummarna loss att anmäla sig...;-) Jag hann ju förresten med några besök i "damrummet" också för att pudra näsan ett par gånger, alltid samma visa men hellre ett extra besök där innan start än att någon ska behöva vänta på mig under rundan......
Så kom Jan och han var lika glad och taggad som han brukar, härligt och vilket Team vi skulle bli. Jan frågade hur vi tänkt lägga upp loppet och blygsamma som vi är... eller inte .... så sa i alla fall Anders att vi nog skulle försöka gå ut med ett snitt på ca 28-30 km/ h de första milen och sedan ökar vi efter hand tillade jag.... hugaligen......vad sa jag egentligen :-o
Men så gick i alla fall starten, jag startade min gps och jag kikade bakåt så att Jan startat sin, de här tekniska attiraljerna är ju alltid skojiga att hålla koll på, men visst hade han startat den redan, fast dagen till ära så hade han ju tyvärr missat sitt pulsband, synd...kunde ju varit kul att se hans pulskurva sedan.
 Speakern kommenterade förresten att i vår startfålla så var det ett gäng norrmän som placerat sig
längst fram, hon frågade då oss andra vad vi tyckte om det? Jag kunde ju inte låta bli utan sa högt..
-Tja de får väl dra oss andra då :-) Det tyckte ju hon var så klämmigt så det ropade hon ut i mikrofonen... hm, undrar vad norrmännen tyckte om det egentligen...... Fast jag tror inte de tog så illa upp för det skulle visa sig efter några mil att vi hade en av dem med oss i svansen som hängde på oss :-)
Nåväl, loppet kom igång och vi rullade på och allt kändes ok, lite mäktigt ändå att cykla där med en MC före oss ut ur Motala... det blir ju ingen rusning då och det känns alltid bra och säkert. Sedan kom vi upp på stora vägen och MC'n vek av och släppt oss fria sedan tog det bara några tramptag innan alla hittat sina positioner på vägen. Några svischade iväg och vi rullade på i ganska lagom takt, sedan började vi då alla omkörningar, hugaligen så många cyklister på vägarna framför oss. Men vi höll oss på ett fint led och la oss till vänster i vårt körfält för att kunna passera så smidigt som möjligt utan att störa de andra.
När vi kommit ca 2 mil så kom vi ikapp tre stycken killar som vi hängde på då det visade sig att de ju nästan höll vårt tempo, om inte annat så kunde vi ju passa på att vila lite bakom dem ;-) De ville först
inte släppa in oss så att vi kunde hjälpa till att dra men när de också märkte att vi satt som klistrade bakom dem så började de förstå att de ju kunde få lite nytta av oss. Så där blev det ett bra samarbete ett och alla hjälptes åt, några drog riktigt bra några lite saktare, men det var ju ok bara vi kunde hålla ihop. Fast i Ombergsbacken så splittrades vi ordentligt för där hade vi plötsligt bara en av dem med oss, han ville ju gärna att vi skulle vänta in hans kompisar vilket vi också gjorde.
Så när vi kom ner från Omberg så försökte vi samla ihop oss igen, nu ropade de andra tre till mig att de ville ta lite mat, alltså leta fram sina BARS mm, så jag försökte vissla på Jan och Anders som låg först att vi ju kunde tagga ner tempot lite för ett rullande depåstopp, hm, funkade ju inte så bra, så den kommande kilometern så satt jag med en gel i mungipan som jag inte ens hann med att öppna utan istället fick trampa på som en galning då det ju blivit lucka mellan oss och det i ganska bra motvind....phuuuu. Men de andra killarna hängde på mig och jag jagade de andra två....grrr lite ilsk var jag ett tag där, men plötsligt så kom vi fram till en olycka där det stod en ambulans och några andra bilar plus att det låg en cyklist på vägen, usch då.
Men nu var vi ju i alla fall samlade igen och eftersom jag trots allt var glad att det inte var jag som låg på vägen så orkade jag inte vara ilsk så länge, så då rullade vi på igen. På fina vägar med öppna fält och där de stora fina gårdarna såg så pampiga ut så rullade det på mil efter mil och fortfarande körde vi om cyklist efter cyklist, det flesta cyklade som de skulle men tyvärr så var det också många som låg långt ut i vägen trots att de bara var två, vinglande och såg så osäkra ut, här gällde det ju att plinga med klockan i tid så att de märkte att vi närmade oss. Men vi höll oss hela tiden på ett fint led som en lång orm, ibland fick vi ju en extra lång svans, särskilt efter att vi passerat någon depå för då var det alltid någon eller några som ville hänga på oss men snart hade vi tappat dem igen, tyvärr för det hade ju kanske kunnat gå ännu fortare om vi varit fler som hjälpts åt. De tre som vi hade följe med ganska länge orkade ju inte riktigt hänga på, så när de drog så märktes tempoförändringen direkt men det var ju ganska ok för då fick vi ju också vila lite extra tills det var tid för oss att gå fram och dra igen.
Blev ju tyvärr inte någon snackerunda detta precis, lite svårt att prata när man ligger på ett led, men snackesjuk som jag alltid är så fick jag ju prata lite när vi bytade dragare eller om vi körde förbi
någon klunga, då passade jag på.... när jag orkade alltså ;-) Vid ett tillfälle när vi kom fram till ett samhälle så var det en vimsig mamma med barn i bilen hon visste inte vart hon skulle och smygkörde precis framför oss en bit in i samhället sedan när flaggvakterna visade att vi skulle svänga vänster så skulle plötsligt hon också det så det var bara för oss att snällt ligga bakom henne, hade hon bara haft lite fart så kunde det ju varit bra men tyvärr så fortsatte hon att smyga fram i 25-30 km/h innan hon plötsligt fick för sig att svänga in på en parkering på höger sida....hugaligen, så snurrigt och så sakta det gick där ett bra tag.
Vi fick ju också några hejjarop efter oss då det var två tjejer, fast på helt olika ställen under loppets gång, som kände igen Åck kläderna och ropade till oss, så härligt och peppande....efter sådana rop så fick jag automatiskt lite extra kraft, kul.
Själv försökte jag också peppa andra bland annat var det några tjejer från facebookgruppen "cyklande tjejer" som jag hejjade på när vi passerade och även en utav Cykelklubbens guider på Mallorca för jag kände igen kläderna, var visst Branko har jag fått veta nu i efterhand. Även Nocke fick vi ropa hej på för han och hans sällskap Per från Ljungbyhed cyklade vi förbi någonstans på de sista 2 milen.
Nu var det ju så att vi inte höll ihop med de där tre killarna hela vägen för vid näst sista depån då vi blev stoppade av en husbil som körde krypkörning förbi depån så började de mumla om att de nog behövde fylla på vätska..... men vi sa till dem att vi inte tänkt stanna utan vi sa hejdå och tack till dem där. Men när husbilen väl velat klart och släppte förbi oss så var de ändå med oss, de ville inte släppa oss utan skulle dela på den vätska de hade för att kunna hänga på.
Så kom vi ut på den stora vägen och den bjöd på en härlig medvind...... det var min tur att dra och det gjorde jag, så häftigt alltså att bara trampa på svischa förbi många cyklister med en svans bakom mig och min gps visade på mellan 39-42 km/h.... och det nästan utan att behöva ta i, fick ju nästan ståpäls där ett tag, vilken härlig känsla. Men inte skulle bara jag få njuta av denna goa medvind så jag lämnade över till en av de andra och gled bak till min plats längst bak, vi var då bara sex stycken nu igen. Hörde kommentarer i ledet om att det ju inte var så konstigt att jag cyklade fort eftersom jag ju hade fem killar som jagade mig.....hm.
Nåväl, milen rullade iväg och snart var det dags för sista depån inne i samhället, här stannade de andra då de var helt slut på vätska nu och här någonstans eller på vägen hit tappade vi även bort Jan..... inte lätt att hålla reda på vart vi var just då och inte heller lätt att hålla ihop en grupp som cyklar så olika, men det var riktigt skoj så länge det varade. Nu hade ju jag också börjat kika lite på min gps och då insett att vi var på väg att nå en bra tid, vårt eller i alla fall mitt mål var ju att vi skulle kunna vara inne under 5 timmar men nu såg det ju ännu mer hoppfullt ut. Fast den där hiskeliga motvinden de sista 3- 3 1/2 milen var riktigt tuff så nu var det bara till att bita i styret och trampa på, vi tog korta förningar och nästan rullade runt hela tiden.... men tro det eller ej fortfarande rullade vi förbi cyklist efter cyklist :-)
Så var vi då äntligen framme i Motala igen, nu hade de ju dragit om banan lite mot slutet så den är några kilometer längre än förra året men snart var vi i mål så nöjda så. Klockan stannade på 4h och 32 minuter .....så häftigt alltså!
Vi stod kvar i målområdet ganska länge efteråt och snart kom Nocke och Per in och vi kunde prata lite innan de gick iväg, sedan kom även de andra tre killarna och var superglada och tackade oss för draghjälpen, men Jan..... han missade vi igen. Nu har vi ju pratat med honom redan men vi vill ändå passa på att skicka ett extra Tack och beröm till honom, riktigt gott kämpat!
Sen var det då bara till att sätta oss på cyklarna igen för att ta oss till matstället och därefter till diplomutdelningen, var faktiskt skönare för mitt knä att cykla än att gå just då. Sedan var det bara hemresan kvar och konstigt nog är det ju så att det alltid känns som att hemvägen är kortare, så även denna gång :-)
Trots att det var bilkö när vi passerade Huskvarna, så där passade jag på att fånga trollet på bild.

Fina medaljen och plaketten, plaketten fick vi för att jag som tjej kom under 6 h och Anders som herre under 5 h, killen som lämnade över den till mig tyckte att jag borde fått två stycken med tanke på vår tid :-D

Så nu får vi väl se om det blir Halvvättern även nästa år, om vi är några fler med från början (gärna lite samkörda) och lyckas få en tidigare starttid så kan det nog gå fort ;-) Om mitt knä håller förstås.....:-/
Fast nu jag är ju supernöjd, det är ju ingen tävling men på resultatlistan som finns så är jag minsann på delad 14:de plats bland alla ca 3000 damer som cyklade och vi båda är på delad 320:plats bland alla startande, fräckt eller hur ;-))

Svenska flaggans dag och dags för Björnekullatrampen!

Ja, idag var det då dags för Åstorps Cykelklubbs eget motionslopp Björnekullatrampen, som alltid går av stapeln den 6 Juni....alltså på Svenska flaggans dag.

Detta motionslopp går alltså ganska nära där jag bor så det var ju lite lyxigt bara det. Sedan eftersom det var min hemmaklubb som arrangerade så hade jag även hjälpt till med att baka ca 150 bullar som tillsammans med andra bullar, skulle läggas ut i depåerna åt cyklisterna att mumsa på under rundan.

När det nu var så nära så kunde vi ju ta det lite lugnt och köra hemifrån strax innan start,  för bullarna hade jag för säkerhets skull lämnat redan igår.

Nåväl, jag övertalade maken så att han också följde med, så vid 8 tiden så gav vi oss iväg med cyklarna inpackade i bilen och vattenflaskorna fyllda med vatten och energidryck.

Väl på plats så gjorde vi oss snabbt redo och gick och plockade ut våra nummerlappar, kul att träffa så många cykelvänner att snick snacka med också.

Jag hade ju dagen till äran också "pyntat/pimpat" mig lite med Svenska flaggan.

Idag hade vi tänkt att nöja oss med "mellanrundan" på 80 km, dels för att jag haft lite känning i mitt 

knä sedan jag fick sprutan i det i måndags, men också för att vi ju ska upp och köra Halvvättern på söndag, så visst borde det räcka med den rundan idag, men då kunde vi ju istället köra på lite fortare.

Redan från start så hängde vi på stora klungan, där tanken ju varit att så många som möjligt skulle kunna hänga med i ett " lagom" tempo i alla fall fram till Kvidinge....... ojoj, gick undan ganska bra kan jag ju säga men visst vi hängde med ända fram till Klippan. Men eftersom jag är helknas på att ta  svängar så släppte jag klungan i kringelikrokarna inne i Klippan, glad ändå för att hängt med så långt, eftersom jag märkt att många andra släppt klungan för länge sedan bakom mig.

Så även maken släppte klungan och sedan kämpade vi själva med stora snabbeklungan strax framför oss....... phuu. Men hej och hå upp och ner så var vi snart framme vid krika och strax där innan så var det en cyklist på en cyklocross som kom ikapp oss, kul och han verkade stark också så han hjälpt till att dra också så då fick vi lite hjälp. När vi sedan kom en bit till förbi Krika så kom några andra ikapp oss och vi blev en liten klunga som föll ihop bra, ja, det var ju flera kända ansikten där sedan stora klungan spruckit upp.

Men, tyvärr hann vi inte köra så mycket ihop för nu var det några som ville in i depå.....så vi körde 

vidare och det visade sig att vi bara skulle bli fem stycken som fortsatte mot Ljungbyhed, fortfarande var killen med cyklocrossen med och han gick mer än gärna fram och drog. Jag sa till honom att det 

var rackarn vad stark han var och då bara flinade han, för att strax efter få lång näsa då han säger Tack och Hej, hoppas ni får en fin runda..... sen svängde han höger mot Lotta på Åsen-backen....visade ju sig att han inte ens var med i loppet utan bara körde ett eget träningspass, knasigt eller hur. Men vi andra fortsatte att kämpa på i motvinden och utmed vägen så passerade vi en hel del cyklister... och nu hade de nummerlappar på sig ;-) Några hängde på oss och några körde vi ifrån och snart hade vi kämpat oss upp mot Blinkarp och Konga, där vi passerade ytterligare en depå....undrar om det var här mina bullar fanns?

Men vi fortsatte glatt och var väl nu ca 5-6 stycken cyklister men... sedan kom ju vänstersvängen mot 12 mila rundan och efter den så var vi ensamma maken och jag och så fortsatte vi in i mål..... fast på vägen passerade vi ytterligare några cyklister som vi hejade glatt på. Skönt med lite medvind också, 

även om kastvindarna  från sidan fortfarande kivade så fort de fick chansen.

När vi kom i mål så fick vi ju belöningen.... dels i form av både Kaffe och korv med bröd för de som ville ha det, själv nöjde jag mig med två glas saft och en snusklubba.....mums, för mjölken hade vi ju 

glömt.... sen fick vi ju också den fina plaketten med björnen på, notera gärna örhängena också...:-)

Efter lite hejande/kramande på ännu fler cykelvänner och lite skvallrande om loppet så var vi nöjda med dagen och rullade iväg till bilen med nytt rekord på denna rundan också, härligt!

Väl hemma så blev det relaxande och lyssnande på regnet som ju kom på eftermiddagen... och i morgon är det jobbedag igen.... fast bara mellan 7 och 14, sen blir det väl till att packa och putsa lite på cyklarna inför trippen till Motala :-)

Tuppen i knät...igen!

Japp, nu var det dags igen, att få komma till Ortopeden för en kontroll med mitt dåliga knä.

Jag har ju inte så många vägar att gå med mitt knä, det verkar som att jag själv redan kommit på vad som är bäst för det men det känns ändå alltid bra att få det kontrollerat av en riktig Ortoped.

Sedan att jag denna gång äntligen skulle få träffa den läkare som för 21-år sedan "lappade" ihop det efter olyckan kändes ju toppen. Så det var självaste Doktor Lars Wahlström som jag träffade.

Jag har sådant förtroende för honom eftersom han flera gånger har varit inne i knät och plockat ut de plattor och skruvar som sattes in i det akuta stadiet, så att nu bli undersökt av honom igen var ju bara så bra.

                             Såhär såg det förresten ut i Juni 1993, ungefär två månader efter olyckan.

   

Hugaligen ja.... men tyvärr hade inte heller han något dunderrecept eller superövning som skulle kunna göra så att jag slipper vilovärken och värken när jag inte cyklat.....

Utan han bara konstaterade att jag själv hjälpt mig på bästa sätt genom träning och genom all cykling som gjort mig så stark i musklerna runt knät. Sedan får jag fortsätta med de tabletterna som jag redan tar ibland.

Men.... eftersom jag nu hade med mig en dos med Hyaluronsyra, eller "tuppkam" som det kallas, så ville han gärna ge mig den, hjälper det så hjälper det för någon skada gör det i alla fall inte och ville jag då så kunde jag bara höra av mig sedan om jag behövde fler injektioner .

Jag fick ju några sådana i vintras och jag inbillade mig faktiskt att den där jobbiga molvärken lugnade ner sig i någon månad eller två.

Jisses vad duktig han var då, de förra injektionerna gjorde så ont så jag nästan skrek, plus att den läkaren inte kunde ge mig allt då han sa att det inte fick plats..... nu däremot, visst jag kände sticket men inget mer och då fick jag ändå hela dosen. Härligt om det nu kan hjälpa lite också, ibland kan det ju vara skönt att slippa ha ont och bli påmind om det där dumma knät som värker. För jag kan ju inte cykla dygnet runt, även om det brukar vara då jag är som mest smärtfri ;-)

Sista utvägen är sedan ändock bara att byta hela leden... men det ska vi försöka skjuta jättelångt in i framtiden, om det går och om jag står ut så länge.

I går kväll och idag har jag dock haft lite extra ont men det är ju inte så konstigt... men i morgon rycker jag bort plåstret och hoppas på att allt lagt sig på plats på ledytorna igen.

Idag har jag förresten bakat bullar mest hela dagen, för på fredag är det ju Björnekullatrampen,

Åstorp Cykelklubbs egna motionslopp, dit jag ska leverera 150 st kanelbullar som de ska bjuda på i depåerna, mer info om loppet finns på ÅstorpCk´s hemsida.

 Jag har själv bara tänkt cykla 8 mils rundan eftersom det sedan är Halvvättern på 15 mil uppe i Motala på söndag och då vill jag vara fräsch i benen ju.

Ringsjön Runt.....härligt!

Vaknade till en fin dag med strålande sol och nästintill vindstilla i träden, såg ut att kunna bli en fin runda där nere i Höör idag.
Så vi packade in våra cyklar i bilen och körde iväg....lite förvånade blev vi när vi efter bara ha kört igenom byn och himlen plötsligt var grå.....suddig och grå som om det närsomhelst skulle börja regna eller något.
Så när vi kom ner till Höör så var det disigt, grådaskigt och lite småkyligt, hm skulle det i alla fall bli regn trots att alla väderrapporter sagt annorlunda?
Nåväl, vi gick iväg och hämtade min nummerlapp och T-tröja och Anders efteranmälde sig.... hugaligen 500 kr är mycket pengar, sån tur var så hade jag ju vunnit min startplats via en tävling de hade på fb förra året, så jag behövde inte betala något alls, skönt för många bäckar små, så kan det ju bli mycket nu när alla lopp är samlade under samma period....nästan i alla fall.
Men nu hade vi våra nummerlappar och plockade ut cyklarna och gjorde oss redo för start, vi hade ju tänkt att rulla iväg strax efter 8 då "snabbegrupperna" brukar sticka iväg.

Jag kör med mina C24:or

Anders kör med sina coola C35:or (de som jag lånade till loppet i London förra året.

Så var vi då nästan färdiga och nu hade även Finn dykt upp, han var svår att känna igen idag då han 

inte hade någon cykeldress som vi var vana att se honom i.... tänk vilka vanemänniskor vi är. Eftersom det fortfarande var lite tid kvar så kunde vi lugnt rulla iväg för att.... pudra våra näsor lite;-)

När även detta var gjort så kände vi oss verkligen redo.....tills Finn kände på sitt bakdäck som verkade misstänkt dåligt pumpat, fast han redan pumpat det 1 gång idag..... så det var bara till att skynda iväg till den lilla verkstaden som de hade där och be om hjälp, så praktiskt. Medan de fixade däcket så hann jag ju med ännu en sväng till damernas....

Sedan var det dags att rulla iväg, nu hade ju snabbisarna kommit iväg och startfållan var nära på tom. Så var vi iväg och jag blev faktiskt lite extra peppad och glad då det visade sig att bland andra Petter E stod vid starten och ropade till mig, alltid kul att bli igenkänd och påhejad.

Tyvärr hade vi inte mer än börjat trampa på innan det var tvärstopp i första rondellen, här stod det även många av de cyklister som rullat iväg före oss och väntade. En flaggvakt stoppade oss alla för att släppa alla bilar före oss och jag kan lova det var måååånga bilar, så där stod vi och stampade i 

nära två minuter....lite retligt nu när vi alla ville iväg.

Men sedan släpptes vi i alla fall iväg och vi rullade på. Vi hade ju sagt att vi skulle ta det lite lugnt i 

början för att sedan öka på efterhand och det gjorde vi ju....nästan. För min del så tyckte jag nog att de gick på ganska bra både Finn och Anders som turades om att ta förningarna de första milen, jag hängde tätt på och märkte att vi körde om och körde om... ja hugaligen så många cyklister vi passerade innan den första depån. Jag skickade ut en liten varning för just vid de där depåerna så brukar det kunna uppstå ett virr varr eftersom någon alltid kommer på i sista sekunden att de ska stanna eller så kommer det något ut från depån rakt in i klungan. Ja för nu var vi ju plötsligt en klunga då vi samlat på oss en svans under vår färd dit. Ett bekant ansikte gjorde sig tillkänna då det var en kille som även på Eslöv Gran Fondo höll jämna cykeltag med oss, så han hängde på oss ett bra tag och gick även fram och drog. Det är ju inte alla som gör det även om de gärna hänger på oss. Ett bra tag därefter depån så kom vi ikapp två killar som verkade köra på ganska bra, så då kunde vi hänga på dem istället... men efter ett tag så gick vi runt dem så att de också fick vila och när farten ökade så var det bara en av dem som hakade på. 

Ja, sådär höll det på under hela rundan, vi hjälptes alla åt att dra och några föll ifrån och några nya 

försökte haka på, tyvärr var det fler som föll ifrån än som hakade på så i slutet så var det bara vi tre kvar ändå.

Men med ganska starka ben och pigga kroppar så korsade vi målsnöret med en tid på ca 3:41, alltså en förbättring av förra årets tid med 12 minuter....härligt!

Kan ju inte glömma Finn's härliga kommentar - Fortare än så här kan vi nog inte cykla, så länge det bara är vi tre som kämpar tillsammans i alla fall ;-) 

Såhär, nöjda var grabbarna/gubbarna efter loppet.

Mycket folk var det i målområdet också, till råga på allt så hann jag ju inte mer än att komma över mållinjen och ta emot min plakett så blev jag intervjuad. Så där fick Åstorps Cykelklubb lite reklam eftersom jag kör i klubbkläderna och för att intervjuaren påpekade det flera gånger, sedan frågade han lite om ditt och datt... jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg allt han eller jag sa.... pinsamt i alla fall.

Fina plaketten (bak och framsida) och tröjan som tack för en fin dag med nytt fartrekord för oss tre tillsammans, på ett så långt lopp som 125 km, då vi ju körde på ca 33.4 km/h :-)

PS: Klicka på bilderna för att förstora dem, stäng sedan på X-et i flikens ovankant.

Nu i eftermiddag så väntas det jobb mellan 12 och 21 i kväll, sedan i morgon ska jag med mitt knä till ortopeden, spännande då jag äntligen ska få träffa samma läkare som skruvade ihop det för 21 år sedan. 

På fredag sedan så är det Björnekullatrampen i Åstorp och om en vecka är det Halvvättern ! :-)