Men ok, upp med tuppen för att äta en stadig frukost i hotellets restaurang, tyvärr utan gröt och tyvärr med en alldeles för dålig aptit... sådär som jag brukar ha det på frukostar innan lopp :-( Men då vi fått en extra liten BARS i goodiebagen också så tog jag den i fickan och planerade att äta den i startfållan lite senare :-)
Vissa var ju mer redo än andra vid frukosten...
Så var vi då färdiga, i alla fall vi som skulle starta i samma startfålla så vi rullade ut tillsammans från hotellet och mot starten, precis sådär som vi hade planerat dagen innan.... De andra Brian, Elaine, Joachim och Åsa rullade själva dit . Gisses vilket surr det var på vägarna när vi närmade oss stratfållorna.... några av oss blev nog lite "upphetsade" av alla andra cyklister som skulle till sina respektive startfållor..... inga namn nämnda men plötsligt var vi tre färre än innan :-o ;-)
Men efter en stund då vi hittat fram till vår fålla och jag hunnit ställa mig i kön till att "pudra näsan" inne i en bajamaja, så kom även de andra tillbaka där de nu varit och snurrat rundor..... ;-)
Så där stod vi förväntansfulla och smått nervösa... i alla fall jag som försökte få i mig den där lilla nyttiga gratis Barsen med havregryn i.... när en snäll funktionär passerade förbi och förevigade oss......
......i vår lilla fålla på sisådär 200-300 personer eller nåt... bedöm själva, fållan framåt...
... sedan var det då hiskeligt många andra fållor både åt sidorna, framför och bakom och det totala antalet anmälda till loppets alla tre sträckor var tydligen 22000 cyklister, sedan var det då uppdelat på ca 7000 st i 55 km, 10500 st i 100km och 4500 st i 155 km, sedan hur många som startade och fullföljde har jag inte någon direkt koll på... Men en sak som jag har koll på var ju att sträckorna i verkligheten istället var 57 km, 106 km och 161 km, men det gjorde ju ingenting utan det hade tvärtom varit snopet om det varit kortare :-)
Jaha, när sedan starten väl gick för fålla G där Brian och Elaine befann sig med sin tandemcykel och de rullade iväg allihop så stod där en stackare kvar.... med punktering, sicken otur va! Men eftersom tidtagningen inte startat ännu så var det ju bara för honom att ta det lugnt... laga punkan och sedan slå följe med en annan klunga ut så det gick säkert bra för honom ändå, även om det såg ut att vara riktigt synd om honom där ett tag.
Som ni kanske förstår så blev det inga foton tagna av oss själva under loppets gång utan där fick de anlitade fotograferna sköta sitt jobb, vilket de faktiskt gjorde ganska bra för linslus som jag är så fatsnade jag tydligen på bild ett flertal gånger även om många av bilderna är ganska lika varandra så är det ju ganska kul att se när man far fram på gatorna i klungorna. Jag har dock inte bestämt ännu om jag verkligen har råd att köpa de där bilderna fram Marathon-Photos... men jag har i alla fall kikat på dem och där ser det ut som att jag och Anders L legat och kört "parcykling" under stora delar av loppet vilket kanske inte är helt sanning.... För flertalet kilometer så låg jag på rulle bakom honom och vice verca, men vi ser ut att ha haft det trevligt under loppets gång i alla fall :-)
Men åter till starten förstås, i lagom tempo så rullade vi ut som ett lämmeltåg allihop och försökte hitta en någorlunda bra placering i klungorna utan att bli påkörd från höger elle vänster och som alltid så slutar det med att de med vassaste armbågarna och starkaste självförtroendet får bästa läget medan en annan rullar på längst ut med vinden i ansiktet :-/ I fullt sjå med att försöka komma in på en liten rulle när farten trissades upp efter hand, hugaligen det är ju bara ett "vanligt motionslopp" men de flesta cyklisterna kämpade om sin plats som om det gällde livet särskilt efter att vi kört över mattan där tidtagningen startade.....
Nåväl, efter några kilometer så kändes det ändå ok och allt rullade på.... vi rullade ju också över den fina långa och "kurviga" bron där agnarna skiljdes från vetet för visst var det lite segt att ta sig upp men sååå läckert att rulla ner på andra sidan, denna bro skulle vi ju även ta oss över på tillbaka vägen men då såklart från andra hållet....
(bilden tjuvade jag från Vattenfalls egen facebooksida, läckert eller hur? )
Så var då loppet igång och hur vi än försökte hålla ihop så gick det inte hela vägen, stundvis så var vi alla sex och plötsligt så var vi bara fyra eller två... lite olika hit och dit men..... när några mil passerat och det i helt ok tempo så hade vi ändå skiljts åt så pass att jag och Anders L låg ca 10-150 meter bakom de andra. Kändes ju lite sådär eftersom planeringen varit något annat, men vi hade det ganska bra där vi låg i "vår" nybildade klunga på ca 40-50 cykister som höll ett ganska lagom tempo... mäteran visade sisådär 38-41 km/h allt som oftast eftersom det också var ganska platt på denna del av lpppet....:-)
Så kom vi då dit där vi precis passerat 5 mil.... dit vi hade ett fint snitt på 35,5 km/h och de andra som fortfarande låg längre fram i nästa klunga inte hade en aning om vad som hände bak hos oss...
... vi rullade nerför en svag utförslöpa i sisådär 38 km/h då en rondell skulle passeras, eftersom alla vägar var avstängda för trafik så var det ju fritt fram att välja både höger eller vänster jag slängde iväg frågan till Anders som låg strax bakom mig..... -Vi tar vänster här va? Visst sa Anders L....
... vi rullade nerför en svag utförslöpa i sisådär 38 km/h då en rondell skulle passeras, eftersom alla vägar var avstängda för trafik så var det ju fritt fram att välja både höger eller vänster jag slängde iväg frågan till Anders som låg strax bakom mig..... -Vi tar vänster här va? Visst sa Anders L....
(vid den svart markeringen var rondellen där det hände)
Jag själv ställde mig snabbt på darriga ben då jag förväntade mig att fler cykister skulle komma indundrades i oss men det var bara en till som landat i backen strax efter mig men han var tämligen oskadd och stack iväg snabbt igen, men av själva chocken så tittade jag bara på den andra killen som nu fått hjälp av ambukanspersonal som redan fanns på plats i denna rondell "för säkerhets skull".
När jag såg att de hjälpte honom så gav jag min Romeo till Anders L som klarat sig helt men som snällt stannat vid min sida, sen började jag småchockad att plocka upp en del av mina Gels, Bars och en Liquid som ramlat ur vid kraschen... Jag darrade ordentligt i hela kroppen och tittade över mina skador då en tjej från ambulaspersonalen såg att jag blödde från armbågen så hon hämtade mig för att kolla över och plåstra om, jag tvekade en stund... kikade på Anders L som jag tyckte synd om då klockan tickade iväg.. vi som hade ett så bra snitt, sedan kikade jag upp i backen/sluttningen som var efter rondellen för att se om de andra av "vår" lilla Åck-klunga märkt något av smällen men de var ju säkert långt iväg vid denna tidpunkt...
Jag kikade ännu en gång på killen som låg kvar på marken och som nu fick stödkrage på sig, sedan följde jag med henne... brukar jag prata mycket annars så kan jag säga att jag nu pratade på ännu mer och det på blandad engelska/tyska. Stackars tjejen som plåsterade om mig som fick lyssna på mitt chock-snack... men jag fick i alla fall kollat över skadorna plus en linda över armbågen som ju var den som blödde mest, sedan berömde hon mina "Sverige"naglar innan jag tackade henne jättemycket för hjälpen.
Benen hede nu slutat darra och det var bara mitt högra knä och armbågen som gav sig tillkänna när jag hoppade upp på min Romeo igen och skulle börja trampa, då ropade några av publiken som stått bredvid -Good Luck... och då fick jag stanna igen eftersom kedjan fastnat! Hej hopp på med kedjan igen och sedan rullade vi så sakteliga iväg samtidigt som vi aktade oss för de cyklister som kom i flygande fläng bakom oss via rondellen och uppför sluttningen dit vi också skulle.... och samtidigt som vi såg den andra stackaren bli iväg buren på en bår in mot ambulansen... phuuu.
Så var vi då på rull igen något darrigt och stelt men faktiskt så även om knät gjorde riktigt ont så var det skönt att trampa runt med det, värre var det ju att dricka med höger arm.. stel och ont men kanske var det bandaget också som ställde till det..
Vi hittade snart lite andra klungor att hänga på och allt eftersom min kropp återställde sig eller i alla fall vande sig vid att ha lite extra ont så höjdes vårt tempo igen och vi började få upp snittet så smått efter att vi stått stilla i ca 6-7 minuter (tror vi då vår ena gps gjort ett autostopp och den andra tickat på)... Så fortsatte vi vår färd och efter ytterligare några mil utan att se en skymt av några andra Åckare så fortsatte vår färd tillsammans med alla möjliga olika nationaliteter, några tyskar försökte prata med mig då de såg att jag var omplåstrad och hade blod på armen, någon äldre tysk ville prata med mig efter att det hänt ytterligare en jättekrasch som vi med sekunder och centimeter på vår sida precis undkom... han pratade på om hur dumt det är att väja för en håla då man ligger i täten i en klunga på ca 40 man... jag höll med och han verkade nöjd med mina taffata svar och nickningar, Anders L hade jätteskoj då han inte trott att jag förstått ett enda ord och tysken pratade lääänge :-))
Snart så började det hetta till i klungorna igen för snart skulle ju 100 km cyklisterna in i mål och de siktade tydligen på bra tider så vi valde ibland att hänga på och ibland att lägga oss lite vid sidan om och låte dem sticka före, när vi var tillbaka vid den stora härliga bron igen så gjorde ändå lutningen upp sitt och många var det som tappade kontakten med klungan där.
Jag och Anders L vi trampade på och när vi kom upp så hade vi mååånga bakom oss och framför oss så kunde vi se en härlig utförslöpa, delar av Hamburg och fin fin asfalt, ibland glömde jag tillfälligt av det onda och bara njöt av fin fin cykling i härligt strålande väder och faktiskt inte så mycket vind :-)
Så hade vi snart passerat Hamburgs centrum där 100km hade sin målgång åt ena hållet och vi som skulle rulla 155km fick fortsätta framåt, här var det lite som att luften gick ur loppet för det var ju liksom inte många kvar på vägarna just där plus att väldigt många rullade in i depån som dök upp ganska snabbt. Men inte vi inte utan vi rullade vidare på vägar som snart blev en aning mindre och lite mer lantliga (om jag inte minns helt fel)... snart fick vi väl kontaktmed lite småklungor att slå följe med. Jag väntade ju fortfarande på de där "backarna" som alla pratat om innan loppet men de få backar som dök upp de sista milen var inte så farliga och mina ben var nu pigga och glada sådär som de brukar bli efter några cyklade mil utan krascher ;-) Så jag tog täten när det var sisådär ca 1,5 mil kvar och efter varje uppförsbacke så väntade jag in både Anders L och vår nyfunna vän från Växjö... (ja han var nog uppväxt i Helsingborg så han tyckte nog att Åck var lite som "hemma")... sedan var det omkörningarnas paradis ju närmare målet vi kom, bara att ligga i vänsterfilen :-)
Så härligt att ligga längst fram i klungan där barn stod vid sidan av gatorna och vinkade, hejade och ville ha en klapp på handen, vilket de såklart fick... ja, barn föresten det var ju givetvis även vuxna som stått vid sidorna av vägarna hela rundan, i byarna så hade man verkligen gått man ur huse för att heja och peppa oss till att göra vårt bästa :-) Jag fick riktig ståpäls ibland när folkets jubel nådde öronen och man såg alla glada människor och inte blev det mindre folk ju närmare mål vi kom och även om jag fick lätta på trycket på tramporna lite och släppa fram en annan dragare strax innan vi nådde centrum så var jag ändå supernöjd av att jag kunde slutföra hela loppet trots kraschen :-)
När jag sedan taggade ner tempot ytterligare strax innan målpassagen så att jag och Anders L rullade över målmattan och tidtagningen samtidigt då var det en sån härlig känsla i kroppen, men att jag missade Anders highfiwe var ju lite pinsamt, jag hade ju bara blicken riktad framåt för att försöka se om mina söner stod vid målet..... viket de inte gjorde längre, de hade bara sett de andra i Åck gå i mål flera minuter tidigare... men MÅNGA hundra andra glada människor stod där i alla fall så det var ju ganska ok ändå... och nu var vi ju i MÅL efter en händelserik runda med många fler krascher än jag berättat om här...
Sedan fick vi i alla fall rulla iväg i fållan en bra bit.. så långt att Anders L frågade om vi skulle köra loppet en gång till ;-) Men så småningom var vi framme vid platsen där de skulle ha tillbaka chipet och vi i utbyte mot det fick varsin fin medalj :-) Snart lite längre fram så hittade vi Anders J, Johan och Glenn som pustade ut efter en riktigt bra prestation, men gissa om de blev långa i blickarna då de såg att jag var omplåstrad.... här fick vi till en lite knasig målbild på oss, Anders J står bakom kameran och Bertil hade visst redan gett sig av mot hotellet.
Sedan var det bara att lämna in medaljen för gravyr, få tag i lite vatten istället för energidryck som varit det enda jag haft i flaskorna och sedan snick snacka med andra som genomfört ett bra lopp :-)
Innan vi gav oss tillbaka till hotellet för en skön (fast lite svidande i såren) dusch och lite ny omplåstring, innan vi skulle ut på stan igen för att se eliten passera.... men det, är en helt annan historia som jag kanske berättar om i morgon eller någon annan dag ;-)
Innan vi gav oss tillbaka till hotellet för en skön (fast lite svidande i såren) dusch och lite ny omplåstring, innan vi skulle ut på stan igen för att se eliten passera.... men det, är en helt annan historia som jag kanske berättar om i morgon eller någon annan dag ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar