Inte hade jag väl trott det.... att jag äntligen delvis i alla fall skulle få en stor önskan uppfylld, har ju nämligen haft som en dröm sedan jag var i tonåren att jag någon gång skulle få vara med i triathlon (eller klassiker förutom de skolklassiker som jag genomförde med glädje) och nu skulle det ske..... Triathlon-stafett wow ♥
Nu blev det ju lite hastigt bestämt för så sent som i torsdags, några minuter innan jag skulle ge mig iväg till jobbet, så kontaktade Jan N mig på telefon och frågade om jag kunde/ville vara med och cykla mellan Perstorp och Klippan och självklart sa jag JA! nästan utan att tveka... För visst var det så mitt nya motto var att
"Det där har jag inte gjort förut så det klarar jag säkert"... det var liksom inte förrän senare på dagen på jobbet och dagen efter när jag såg mitt namn i startlistan och när jag såg alla andra namn där också som fjärilarna började snurra runt i maggropen... hujedamig..
Men visst skulle jag vara med, fast det kändes lite sådär när väderrapporterna började hota med regn och rusk precis då loppet skulle gå.... hade ju bestämt mig för att ta min Romeo alltså Cervélon... men nu skulle det ändå kanske vara bättre med Columbusen ?....
Nä, Cervélon fick det bli och eftersom jag sov väldigt illa under natten så var det lika bra att gå upp innan klockan ringde, duscha, äta min gröt och packa in mig i bilen..... alldeles själv... sönerna sov och maken mötte jag på vägen till tävlingen, han var på väg hem från nattjobb...
Jag kom alltså fram i god tid till växlings- och målområdet där jag parkerade bilen och började strosa runt lite för att få ett hum om vart jag var tvungen att kliva av min cykel efter att ha cyklat de 2,1 milen, sedan skulle jag ju också hålla koll på vart Tony skulle stå och ta emot nummerlappen av mig efter att jag cyklat :-)
Sedan väntade jag in de andra, pudrade näsan och passade minsann på att vara lite fräck och snika till mig lite skjuts åt min cykel i en liten buss där några supersnälla yngre deltagare i tävlingen höll på att packa in sina cyklar, var ju toppen att min Romeo fick åka med dem för då slapp jag ju plocka av hjulen för att få plats i Jan´s bil som skulle ta oss fyra till Perstorp... Toppensnälla var de verkligen för när vi sedan kom till Perstorp så hade de också tagit med min Romeo till själva området uppe vid Ugglebadets bassäng :-D
Så spännande och så mycket folk och alla såg så proffsiga ut och där kom jag.... ptfff, vad hade jag egentligen gett mig in på... inte alls förberedd och jag som till och med kört två tuffa pass med intervaller tidigare under veckan... hjälp!
Men, men.. jag letade upp vart jag skulle stå inför starten och så lade jag ner Romeo där i gräset sådär proffsigt som alla andra gjorde och som jag sett på TV att man ska och bytade skor och sånt ;-)
Sedan var det då lite fixande med att pumpa däcken vilket "Coach" Jan tog sig an att göra medan jag skuttade runt på gräsmattan för att försöka värma upp benen lite, blev ju ännu en vända in på toaletten också men tillräckligt uppvärmd var det faktiskt svårt att bli där.... sedan att starten ut ur Perstorp var igenom ett villaområde och i uppförsbacke vet jag inte heller om det skulle vara så bra för mina lite lätt chockade ben... men nu var det bara till att invänta starten och titta på när simmarna värmde upp..
.... sedan var det samling vid kanten och snart var det dags för alla att hoppa i, i den ordning de fått besked och var "seedade i"enligt deras egen uppfattning på hur snabbt de simmar...
...... så var de då iväg, "vår" lagmedlem på bana 4... 500 meter skulle han simma.....
.....och sedan springa upp och hämta en nummerlapp på en trampolin för att springa vidare med den till mig...
Jisses vad snabb han var och snart var det alltså min tur att ge mig iväg.... springandes ut ur badområdet med nummerlappen på ryggen... friskt påhejad av "löpare" Tony....
... för att på parkeringen få hoppa upp och ge mig iväg ut ur Perstorp och sedan väg 108 en liten bit innan jag skulle svänga vänster tillbaka igen mot Ebbarp - Hyllstofta och vidare mot Vedby och växlingsområdet strax efter Elfdalens Camping vid hembygdsstugorna :-)
På min väg så körde jag faktiskt om 4 stycken killar men efterhand senare så var det nog 5-6 andra som körde om mig.... de 2 senaste gjorde det strax innan växlingen... lite retligt men eftersom jag låg på 97% i medelpuls så hade jag tyvärr inte mer att ge....
Klurigt det där med att köra om förresten för det fanns ju tydliga regler om 10 meter så när man närmade sig någon så fick man i god tid ge sig ut i omkörningsfil för att inte på något vis tjäna på vinden och ligga på rulle... sedan var det också likadant och klurigt när man blev omkörd, gällde ju att om den som körde om sneddade in framför mig ja, då fick jag snabbt lägga mig utanför igen... livrädd att någon skulle anklaga mig för fusk... :-o
Men sååå skoj det var (trots att jag alltså blev omkörd) under den korta sträckan så fanns det publik som glatt hejade utmed vägen och några till och med flyttade sig med bilen framåt för att kunna heja flera gånger... sedan kom också Coach Jan och gastade ut ur bilfönstret att jag skulle ÖKA!... hm, med pulsen på 97% just då så gjorde jag en sista ansträngning upp till 98-99% innan jag fick släppa lite för att inte kollapsa när jag skulle hoppa av strax efteråt...
Sneddade kvickt ner till cykelvägen, trampade några tag till så att jag kom fram mellan publiken som stod där vid linjen där jag skulle hoppa av och börja SPRINGA ! hallå det vet ju alla hur lätt det är med "kloppettikloppettiskor", kände mig klumpig som en elefant, hittade i alla fall in på växlingsområdet där det var gräs... log fint åt alla som hejade på mig, stannade snabbt hos Tony som tog av mig nummerlappen som satt fast på ett midjebälte som han i sin tur skulle ha på sig, men då med nummerlappen på magen så att de kunde se vem som kom i mål efter löpningen :-)
Så var han iväg och skulle springa 4 varv på en bitvis kuperad bana men som just på bilden är platt....
...... totalt skulle han springa 6,5 km.... och jag var alltså klar med mitt och jag pustade och hade mig ett tag efteråt men blev glad när jag såg att mätaren visade 35,9 km/h trots att jag varit så seg :-)
Här är vi i alla tre efter att vi kommit fram till att vi ju faktiskt knep 2:dra platsen i vår första start tillsammans, vilket Team och vilka starka grabbar jag fick äran att vara med i samma lag som :-D
Sedan när alla 40 herrar och 22 damer plus de 6 stafettlagen gått i mål så var det prisutdelning...
...och där kan ni se att segrarna i mitten är ingen mindre än Åck´s Marcus B som hjälpt Sven L att ta cyklingen åt honom. Sven L själv visade sig vara en riktigt elit-triathlet och Marcus... tja han är ju ruskigt snabb och särskilt på såhär korta distanser som i jag är totalt nybörjare på.... eller vad jag ska skylla på ;-) Tredjeplatsen hade visst blivit fel så tjejen som står ensam där blev egentligen 4:a tillsammans med en annan kille och laget som blev 3:a fick besked i efterhand att de tagit pallplats.
Riktigt skoj som sagt och jag hoppas att jag kommer att få tillfälle att vara med på fler sådana här saker och från och med nu kommer jag att börja träna mer sprint/korta distanser med hög fart :-) Tänk om vi till nästa år skulle kunna ställa upp med flera lag... själv tycker jag ju inte riktigt om att simma och ska ju helst inte göra det så mycket heller med mitt knä... löpningen är det nog också bäst att någon annan gör men jag lovar att verkligen träna upp snabbheten på min cykel..... visst kunde det vara kul om vi kunde hitta på något sådant, alla vi cykeltokar ;-)
Jaha, nu var det ju meningen att jag skulle fortsätta skriva om vad vi hittade på en timme efter att jag kommit hem från Triathlon tävlingen i lördags... men klockan är mycket och jag vill umgås lite med sönerna istället, för i morgon förmiddag är det jobb igen. Men jag lovar skriva mer.... förhoppningsvis redan i morgon :-)
Hej hopp och cykla lugnt :-)