Var ju meningen att jag skulle fortsätta berätta lite om söndagscyklingen.... vi var ju fyra stycken som rullade iväg där strax innan 10 ifrån torget i Ljungbyhed, eller egentligen så var vi ju faktiskt bara tre som rullade därifrån och hem till oss för att göra lite justeringar, pudra näsan och sådant annat viktigt innan vi kunde ge oss iväg på riktigt i vinden....
Anders stannade nämligen kvar några minuter till på torget ifall någon mer möjligen skulle dyka upp, samtidigt som vi andra fixade med vårt..... men vi var snart klara och Anders kom också han rullande, utan sällskap :-(
Så det var bara till att bita i det sura äpplet och inse att vi inte skulle bli fler som kunde hjälpas åt i leden.... så de starkaste fick börja dra och Jan och jag tog rulle, mot Röstånga och vidare... fy bubblan vad glad jag var emellanåt när det ryckte som värst i min cykel, så skönt att inte behöva ligga längst fram just då alltså ;-)
Vi passerade Röstånga och rullade vidare mot Billinge, där vi svängde höger rakt in i motvinden och ut på de öppna fälten.... vidare mot Trolleholm, här någonstans så hade vi nog börjat gå runt i vår lilla grupp så att alla fick vara framme i vinden och kämpa, jisses...
På något ställe vid Eslövs Golfbanan blev jag så tokig på vinden så när det sved som bäst i de små "guppen" så la jag i några tyngre växlar, ställde mig upp och spurtade uppför istället..... ghaaa, vad det brände i lården men jag tänkte som så att ju snabbare jag kom upp ju kortare tid brände det.... ;-) Här märkte jag tydligt hur lätt min Romeo är jämfört med Christopher för framhjulet lyftes upp i luften flera gånger när jag tog i under spurten :-o :-)
Men upp kom jag och det mycket fortare än de andra ..... som nog blev lite överrumplade av mina galenskaper, först gnällde jag ju att jag hade lår som brände och så gav jag mig iväg i värsta tempot.. jaja, jag har aldrig påstått annat än att jag är lite knasig... ska kanske skriva det också att jag gjorde samma sak fler gånger under rundan och det för att jag verkligen var trött på den hiskeliga vinden :-/
På vår väg så passerade vi Ellinge slott och senare Skarhult slott innan vi svängde vänster upp mot Stehag.
Vi stannade till på ett ställe för att ta några bilder då vi befann oss uppe på en höjd med en av Ringsjöarna nedanför.... långt där borta på bilden......
......här blåste det varken mer eller mindre än innan men riktigt kusligt var det då jag var tvungen att hålla fast min cykel ordentligt för annars hade den nog gett sig iväg i vinden.... Jag höll upp den i överröret med mina handflator och då svängde hela cykeln ut så att den nästan låg i 45 graders vinkel och det av bara vinden..... hugaligen....inte undra på att det kändes motigt ibland på rundan. Efter ett bra tag så var vi snart på hemväg igen och då via Munkarp, Hallaröd och Djupadal, här fick vi ju chansen igen att trycka på lite extra i pedalerna.... vilket den backen verkligen inbjuder till ;-)
När vi samlat ihop oss igen efter backen så fortsatte vi i vår lilla grupp igen, mot Forestad och så småningom Riseberga och Spången, tyvärr så fick Åke lite problem med sina växlar strax innan Djupadalsbacken..... men stark som han är så klarade han det bra med de få växlar som han hade kvar :-)
Snart var vi då på rakan in mot Ljungbyhed och vissa ville trycka på lite extra där, gissar att det var gofikan som lockade men jag tog tag i ledet och sa att det som vanligt är två fina led som gäller när vi rullar in i byn........ jodå, det fungerade i dag också så inte skämde vi ut oss på något vis där inte, när vi närmade oss konditoriet och torget, efter 95 cyklade kilometer:-D
Onsdagscyklingen då? Jo, den var ju igår och även denna gång var vindarna lite kiviga.... Anders hade ju en plan över hela träningspasset men eftersom vindarna var som de var och eftersom vi också var väldigt få denna dag, så fick vi lägga om planen lite.... Vi var sju stycken ivriga cyklister som skulle tampas och kämpa ihop denna kväll och eftersom det var meningen att vi skulle köra några gånger uppför Dymöllebacken så gav vi oss i väg dit..... på ett led denna gång då vinden var rakt emot oss. Det var ju också en hel del trafik vid denna tidpunkt så ett led lät tryggast, särskilt i dessa tider då man läst och upplevt så mycket konstigheter mellan cyklister och bilister...
Anders J började dra ledet ut ur byn och mot Bonnarp, i bra och lagom tempo för alla tror jag, än hängde jag med i alla fall även om mätaren stod på ca 35-36 km/h, snart var det dags för byte och Anders gick ut i andra led och det var nu Brian's tur att ta täten.... snart hade vi ju passerat Bonnarp och på rakan därefter så ökades tempot automatiskt eftersom det var fritt fram på den breda vägen :-)
Än hängde jag med, men jag vågade inte kika bakåt utan sneglade bara ner på min mätare några gånger när vi tog oss uppför den småsega lutningen på raksträckan..... den visade 41-43 km/h och nu tog det inte lång stund förrän det ropades från ledet bakom mig.... -Dämpa farten, lucka och lite annat sånt.... Jag ropade vidare till Brian som saktade in så smått och när vi kikade bakåt så visade sig att ledet splittrats en hel del bakom oss... hoppsan så pinsamt, men det kändes ju så bra och vi trodde ju faktiskt att alla var med i det härliga tempot :-o
Nåväl, vi samlade så småningom ihop oss och tog oss vidare på ett led, kan ju säga att det kanske inte gick lika fort när jag drog men jag försökte ändå kämpa så gott jag kunde i vinden och runt 31-32 km/h lyckades jag nog håll i alla fall... efter ett tag var vi framme vid botten på Dymöllebacken och där stannade vi till för lite snick snack och rådslag innan vi gav oss uppför, var och en i sin takt men gärna att man försökte ligga på sin tröskel och sedan pressa lite däröver :-)
Gick väl sisådär för jag tyckte att om jag skulle ligga på min tröskel så gick det lite för sakta så jag låg på ungefär 91-93% i stället och det hela vägen utom sista 50 meterna då jag pressade på ytterligare lite (95-96%) innan vi skulle vända och göra om det hela igen :-p
Kändes gott i kroppen och nu för första gången så kändes det som att jag började lära mig lite hur min Romeo fungerar till min kropp, i växlarna och i backarna :-) Så när alla var ganska nöjda här... vissa ville nog kört fler gånger upp och ner men vi skulle ju ta oss hem också innan kylan skulle hinna i kapp oss, så denna sista gång upp så stannade vi aldrig till vid "vändplatsen" utan vi fortsatte upp till Stenestad och deras parkering vid återvinningsstationen/fotbollsplanen, tror att det var därifrån som helgens tävlingar sköttes, efter vad jag sett på bilder därifrån.
Här stannade vi i alla fall till och väntade in alla plus att vi passade på att ta några bilder där också....
...... för hittills så var vi ju alla med, utom jag då som stod bakom kameran, efter fotograferingen så skiljde sig P-O från gruppen och vände hemåt nerför backen igen och vidare mot Klippan, så då sa vi snabbt Tack och hej och jag gav också info om att Söndagsrundan denna helg är inställd ovh att vi istället samlas vid Rågenhallen kl.10 på lördagen...
Hej och hå nu fick Johan och jag jaga ikapp de andra som nog missat att vi stannade kvar och pratade, fast vi mötte snart Anders J som undrat vart vi tagit vägen och snart var vi ikapp de andra också, trots att de redan svängt av vänster in mot Klåveröd. Så rullade vi vidare på två led mot Lotta på Åsen-backen, som några tog i flygande fläng och några betydligt lugnare, man är ju liksom rädd om de liv man en gång fått så fortare än 60 km/h gick det nog inte denna gång för mig... räckte att jag redan innan sett ett dött Rådjur i diket... :-(
Snart var vi återsamlade och på väg fram till torget där vi åter tog en bild på det lilla gänget, denna gång fick jag stå framför kameran tillsammans med de snabba grabbarna :-)
Tja, sen var det då Tack och Hejdå till alla och jag passar väl på att tack både söndagscyklisterna och onsdagscyklisterna för denna gång, härligt jobbat :-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar